Aftonbladet – 11 november 1842, sida 3

Min k. Axell Din k. moder och jag gråta dagligen :blodt? Irar för dir skull; du framfar uti din ungdom: yra på förderfvets stråt, som drager till evi Iförtappelse. Nyss fick jag af min goda vän ec granne, herr Martinius (så för f-n, yttrade löjt nanten vid sig sjelf) herr Martinius, veta din o försvarliga framfart till Kråksmåla, och buru d häller i dig champanjvin till hvar middag. Di lägger din far i grafven, det gamla öket betala des alltför dyrt, men du är en förtappad sor Herr Martinius säger att du dricker champar ur dricksglas; hvart skall det taga vägen? Stac kars Sanna och dina öfriga syskon arbeta, mel du förstör båda dem och dina stackars föräl drar; — men om der ännu finnes något slag heder uti dig, så kom hem och git dig mec min vän Martiinii älsta dotter, som kommit hen från Stockholm och som ser ganska bra ut, fast än hon är litet sned. Dessutom är hon bergad och det behöfver du. Om du detta gör, har dr min faderliga välsignelse. Thimoteus Frökensköld.n I en liten lapp, skrifven af mamma, stod at täsa: ,Min efvigt elskade Lile Aksel! Du skal inte biiva ledsen öfver Papas brev hav är nu så underlig till humöret och det är visst en slags Mellankolik, som är åt honom, stackars Sanna ber helsa och seger att lilla Martinia är en ret hygglig flicka, kom snart, och bvar inte redd för Papa beder din i döden trogaa Moder, Sara.n Mot allt hvad man kunde förmoda, blef slutligen herr Martinius löjtnantens svärfar med ti