Aftonbladet – 11 november 1842, sida 2

Ett så skönt yttren, läspade löjtnanten, är blott en återspegling af en skön siäl — hvad behagas för slågs vin? aJag dricker heldst champagnen, sade herr Martinius. eJungfru! en butelj röd champagne och två dricksglas!s ropade löjtnanten, tänkande vid sig sjelf: adet var en oförskämd sälle den der, som inte krusade litet emot och valt ett vin,.sora kostade mindre. Vinet kom strax och korkuppsmällningen och ihällningen upptog någon tid samt afslet samtalets tråd; när de druckit ut första glaset, hvilket för herr Martinius gick som om det varit endast svagdricka, återtog löjtnanten sitt samtalsämne: cHuru länge få vi den lyckan att behålla herr Martinius här? aJo, jag skall bli här i några dagar, för affiTers skull; några affärer, som jag har att uträtta.n aJasin; det är skada att vär lilla stad erbjuder så få nöjen; vi ha inga spektakler och blott en promenad, nemligen utåt surbrunnen, men den är något kärraktig af sig; om jag eljest kan vara er till någon tjenst, så — aMycket förbunden, mycket förbunden,, yttrale herr Martinius och tömde sitt andra glas; amen förlåt, har ni varit nyligen i Stockholm? Nej, icke på tre år, då jag gick genom graderna.x Jaså; men jag tyckte, att ni talade som ni kände till min dotter. Nej, jag har ej den äran; men om jag finge den lyckan att träffa henne, så — aJa, det är inte svårt; hon är i Stockbolm ännu. :