Aftonbladet – 11 november 1842, sida 2

— ÄT skulle få någon underrättelse om henne,, MUMlade han vidare, medan han bläddrade i den nötta boken. Se här — herr Pettersson från Smedsbo till Kråksmåla, pass från Steckholm., Nu beror det på att få häst i rappet,. tänkte löjtnanten, jag skall, jag måste ha reda på henne. Mitt lugn, min framtid beror derpå; yttrade han vidare halfhögt och lade handen på plånboken, som ej hindrade bonom att känna sitt bjertas rörelse, Hästen beställdes och löjtnanten skyndade, efter ett kort afsked, från sin eye vän, herr Martinius, som helt lugnt återvände till sitt rum. oo ndligen kom hästen; löjtnanten ropade genom fönstret, att man genast skulle spänna för; men skjutsbonden, ty hästen var en så kallad reservhäst, började bekika bjulen på löjtnantens schäs, och när löjtnanten kom ner för att sätta sig i, stod bondgubben som bäst och betraktade bjulaxlen, som syntes ganska blank och vacker. Hvad står på? frågade löjtnanten förgrymmad; vet du ej hut, sakramenska lurk, bar du inte spändt före ännu ? 1 Schäsen får lof att smörjas, yttrade bonden helt flegmatiskt; axlarne äro rent af torra, som krut.n Det har jag icke tid att vänta på, spänn för, ropade löjtnanten. ; Men bonden lät sig icke förtycka, utan tog skrufnyckeln i näfven och gick in till fru Blom för att få litet smörja. Det drog ut på tiden, löjtnanten i full reshabit med väskan på bröstet (också en skänk äf stackars Sanna), stod stampande af vrede på gården bredvid sin schäs, som, stödjande sig på ett fastsittande och ett på sned