SR ve Silfverpatron på stora Köksberg, hände sig, att en bonde kom in i köket, just som man hö! på att mala senap, — hm, hm, -— kanske min berre har hört den historien förut? Nej bevarso, yttrade deane, njag är fräroling här på ortenp. Jaha, det var santp, fortsatte kamrern; kanske löjtnenten har hört talas om baron Silfverpatron på Köksberg?n Ja något, han dog för en tjugu år sedanx, svarade denne. Nej bevars,, återtog kamrern, pjåt si, nej för omkring en fjorton år sedan dog ban — ja, men för att fortsätta — det kom en bonde in i köke, just när man höll på att mala senap — Det har herrn, yttrade den främmande, :edan sagt en gång förut. Jsib2, det är, ja, ja, fortfor kamrern något yväst i sin berättaritver; men bonden trodde, ati de: var gröt och tog en sked i munnen, hi, bi, hi, han trodde precist att han skulle mista allt hvad han hade, hi, bi, hi, och ropade: Gud bevare ögonen, näsan tänker jag aldrig på, hi, hi, hi, näsan tänker jag inte på, hi, hi, hin Den främmande skrattade också, men icke så löjtnanten, oaktadt alla kamrerns uppmaningar till skratt, som slutades med en gruflig hosta, eraedan kamrern fått något i vrångstrupen; den behagliga skrällande hostan fortfor en lång stund,ända till dess biffen och hafresoppan anlände. Nih ändtligen, sade den främmande, som bittills sysselsatt sina tuggredskap med en smörgås, pnåh ändtligen; jungfru gif mig bouillon., Bouillon, yttrade kamrern, ;börjar min herre med soppan ?