aJag vet ej så noga, kanske något; hon är troligen af samma familj;, svarade löjtnanten; amer Frökensköldarne äro delade i två brancher, nemligen Frökensköld till Fruktlösa och F-ökensköld till Utanklick; jag tillhör den förra branchen.n N cOch således icke Utanklick? yttrade den främmande. aNejo, svarade löjtnanten; amennx, fortsatte han, atillåt mig fråga ert namn, min herre. aHeldre än gerna; jag heter Martinius.n Och är ? fortfor löjtnanten. cÄr för öfrigt min egen herre, possessionat och landtjunkare, fastän jag varit förut i kollegierna; men nog om det.n Ni har en Jam med erx, yttrade löjtnanten, kanske er fru?p — Vid denna fråga ryste löjtcanten genom hela sin varelse. Ha ha ha, min frul, skrattade herr MartiBius; ne-ej, inte min fru.n eNi är väl dock gift? frågade löjtnanten. aJa visst är jag gifto, svarade den andre. cOch bar barn? aJa, å ja, några slycken. aFullväxta?s aJa, en flicka. Ni är således en lycklig far, berr Mariinius.s aJa, Gudi lof! det är beskedliga barn, jag håller af min flicka som mig sjelf; ni må tro det är en rar flicka, herr löjtnant. cOm jag får döma af utseendet, måste jag tro rr, yttrade löjtnanten. cJa, åh ja, det är så; men utseendet bedrar, nan bör inte döma hunden efter hårenn, ytrade herr Martinius.