Aftonbladet – 10 november 1842, sida 1

DEN SKÖNA OKÄNDA. AF 1000. En ganska vacker nattrock, vidlyftig och stor. och, förbanna mig, en ny guldbroderad rökmössal Du ser mig riktigt ut som en turkisk paschba, käre Frökensköld, yttrade löjtnanten Silfverplog, då han trädde in till sin goda vän och kamrat, som bodde der borta på gatan, hos fru Blom. Klockan var så der ellofva på förmiddagen, oeh löjtnant (egentligen underlöjtnant; både utaf kommoditet och artighet förkortar jag titeln) Frökensköld satt tillbakalutad i soffan, med de toffelbeprydda fötterna vårdslöst kastade öfver hvarandra, och läste i ett nyankommet häfte af miniaturbibliotheket, något trasigt och liksom flikigt i kanten, emedan löjtnanten hade för vana att skära upp sina böcker med fingret. Nåh, se på,, sade den sittaude löjtnanten will den kommande, mnåh, se på, är du i stxn, Janze, har du gödkalfvar med dig, eller skall du städsla en piga, eller skall du köpa sill och salt hos handelsman Snålson, här i hörnet, eller ..M Intetdera, ha, ha, ha, intetdera,, skrattade Silfverplog, men det är ändå affärer, som gjorde att jag for till staden; jag skulle ha en ny bonjour, ty min gamla är, som du ser, luggsliten, fast han kan vara god nog åt beväringen och att gå der ut på heden och dunka med.x Jaså, återtog Frökensköld, då skall jag visa dig min nya uniformsbonjour; han steg upp från sin soffa och framtog ur ett skåp ett dylikt plagg. Jag fick just hem honom i går, pyh —