de gängse berättelserna om forntidens eller me deltidenrs jettestora raser finres bestindande vi sn närmare pröfring. Med en skämtande vänd ning i sitt tal, påminte berr Ehrenberg här om de villfarelser, i följd hvaraf man ofta i matur histöriska mus6er förevisat djurknotor, såsom öf verlefvor af de der försvunna generationerna, oci fästade. tillika uppmärksamheten derpå, huruion en noggrann undersökning af de egyptiske mu mierne bevisar, att menniskoslägtet för årtusen den tillbaka haft aldeles samma kroppslärgd oc benbyggnad som i våra dagar. En fördomsfr blick på den nuvarande verlden bekräftade och detsamnes, som fragmenterna af en längesedar förgången verld antyda. Talaren kunde berop: sig derpå att hafva sett nästan alla Europas och många Asiens och Afrikas nationer i deras hemorter, ban fann dem, med undantag af några provinciella afvikelser, i medeltal af sarama längd och kroppsbyggnad. Äfven hos de folk i Asien och Afrika, som förblifvit ovidrörda af denna lyx i det yttre lefnadssättet, hvilken följde på Amerikas upptäckt oeh som aldrig erfarit verknirgarne af den nyare skolbildningen, igenfinner man samma nervaffektioner, skrofelsjukdomar och bröstlidanden m. m., öfver hvilka hos oss klagas. Medan man skjuter skulden för könslriftens tidiga yttrande hos de civiliserade folken på själens och könslornas öfverförfining, ser nan hos de förra nationerna vida yngre personer, med barnabarn omkring sig än hos oss; al herr Ehrenberg antager såsom otvifvelsktigt, utt just de folk, hvilka icke hafva någon reteise if själens sysselsättning, äfven äro slappare till roppen än de öfriga. Han upptog vidare den nvändning, som man till stöd för den nyssvämnda farhågan hemtat från exemplet af flera orntida nationers fullkomliga undergång. Men, nvände talaren, dessa nationer voro i saknad af len äkta folkbildningen; blott några få klasser nade tillfälle att lära något isammanhang; jemte lessa se vi blott lyckligt begåfvade autodidakter sjelfundervisare) och en passionerad sinnlig folknassa, som de högre stånden missbrukade för ina ändåmiål. Den konstfårdighet, som utmärkte nånga af dessa folk och uppehöll deras blomtringstillstånd, till des förändrade handelsvägar ller segerrika eröfrares infall ilandet beröfvade lem deras betydelse och sjelfständighet, bör icke örvexlas med en sann själseller folkbildning. in sådan började först trifvas bland de kristna ationerna; den hvilade i början endast på en edlig, men sedermera tillika på en vetenskapg basis; endast de folk, som hafva grundat sitt f på en sådan, herrska i hvarje riktning och ro förvissade om den herrligaste framtid. I anning en storartad åsigt och förtröstan, framrädd ur naturens enkla betraktande.