lokaltidningar, meden en Grisi frossar i yppig het och ryktbarhet. Hon skall accouehera, London förtjera tusentals pund sterling, åter upp träda och blifva beundrad i Paris, till dess äl ven hennes timma en gång slår. Mario har undanträngt Rubini. Mario är e vacker karl, som behagade primadonnorna bättre än der fule Rubini. Mario har en hes tenor hvars beherrskning gör honom desto större he der, som man i hvarje ögonblick fruktar, at den skall slå öfver. Vid uppskattningen af han värde, miste mian också litet taga denna åhö rarnes fruktan i beräkning. Italien har kanske inga Jäggar, hvilka, uppstoppade, taga sig så br: ut, som Marios; men bättre strupar har det o: tvifvelaktigt. Tamburiri var hertig. Detta ä ea man, som gör rätt för sitt rykte. Vår tic är rik på herrliga baritoner, och Tamburiri ä? en af de förnämsta. Det har förefallit mig underligt, att Tamburioi kaliar det, som vi i dei dagliga lifvet kalla kosta, för att göra figurer. Han hostar sina koloraturer, liksom det gifves sångerskor, hvilka inbilla sig, att de kunna drillay då de kunna skratta med struphufvudet. En ful signora Detti sjöng Orsino. Hvarje subreltt på en tysk, medelmåttig teater är bättre. Lablache, en Falstaff-figur; biträdde i kören afnobilis. — Om jag nu dertill lägger, att kören var utsökt dålig och bordsscenens arordning i tredje akten italienskt hungrig, så kan man väl ej begripa, huru denna teater kan bibehålla sin ställning. Den står ej blott efter Italiens första teatrar, utan kan, om man undantager Persiani, som skall vara god, Tamburini och Lablache, knappt ställas högre än dessa kringresande italienska trupper, af hvilka några nyligen äfven ankommit til Tyskland. Denna falska ryktbarhet låter förklara sig genom tre orsaker. Först den retnisg, allt utländskt innebär; sedan bristen på en god kritik. I Paris tadias mycket; men, man ser det tydigt, endast allt för ofta af partiskhet... De stora, politiska bladen bekymra sig ej i det hela om teatrarnes fortlöpande chronik, och de små, belletristiska äro ej i stånd att skydda sina medarbetare mot följderna af deras sanningskärlek. Dilettanter, hvilka genom sina pennor vilja skaffa sig inträde i de vackra aktrisernas boudoirer, kritisera mestadels. Teaterkritiken bär sig här åt en petit maitre, analyserna af spelet äro kärleksförklaringar. Den tredje orsaker är bristen på en stationär publik. Publiken i Paris är öfver hufvud taget blott en tillfällig. De tjugu teatrar, som dagligen gifva representationer, rekrytera sina åskådare ur en massa, som hvarje morgon genomgår Korsarens teateraffisch, liksom en matsedel, för att välja: hvad skola vi äta i dag? I allmänhet är päriserpubliken derför beskedligare och lättare vunnen, än de brr abonnenter, hvilka på de tyska teatrarne gifva utslaget, så vida icke de första representationerna sätta eliten af de topgifvande och intrigörerpa i rörelse. I trots af de eviga komedierna inom och utem teatern, känner man icke här den öfvermätthet, den förslappning, som gör Tysken så knapp på bifallsyttringar, så sval i sin hängifvenhet. Italienska teaterns pubkk utgöres förrämligast af främlingar, hvilka ej våga uttala nå;ot omdöme; damer, hvilka gå dit, för att visa ina toiletter, och hvilka vilja lära, huru man stället för pourquoi kan säga perche; eleganta herrar, hvilka mera lorgneltera in i logerna, än red på teatera; slutligen folk ur massan, som j hafva råd att gå till Italienarne mer än två ånger om året. . —— shrenberg mom skolornes inflytande och ungdoMERS helsa.s