tygade, att han vid den tid, då mordet begicks, varis på ett annat ställe. Han frikändes af domstolen och tillsades att återkomma dagen derpå för att hemta sina papper. Deremot qvarhölls Couriol, mot hvilken allt svårare omständigheter förekommo, i fängelset. Följande dagen var Guesno på väg till fredsdomarens embetsrum, då han mötte Lesurgues, med hvilken han stod på den förtroligaste fot, emedan de voro födda i samma stad. Lesurques var en ung man, som lefde på sina inkomster, hvilka uppgingo till ungefär 45,000 francs om året — på den tiden en vacker förmögenhet — och kan var allmänt aktad. Hen frågade Guesno hvart han ämnade gå och erbjöd sig, då flenne sagt det, att åtfölja honom till fredsdomaren. Då de dit ankommo var hr Daubenton sysselsatt, och de satte sig i ett yttrerum. Kort derefter erhöll en af fredsdomarens skrifvare en upplysning af? tvenne personer, hvilka sutto i samma rum, som Guesno och Lesurques, och meddelade den åt hr Daubenton. Dessa personer voro tjenare på det värdshus, i hvilket röfrarne tagit in ech hade kommit till Paris för att afdlägga vittnesmål. De hade knappt sett Guesno och Lesurques, förrän de trodde sig i dem igenkänna tvenhe af mördarne. Då fredsdomaren af sin sktifvare fått underrättelse om dessa vittnens berättelse, ansåg han det för sin pligt att höra vittnena i ämnet, ehuru han ansåg det otroligt, att Lesurgues skulle hafva så blottställt sig, om han verit brottslig. Vittnena svuro dock så bestämdt på begges identitet, att hr Daubenton såg sig nödsakad att låta föra dem i häkte. Lesurques blef mycket förvånad, men hans oskuld och öfvertygelsen, att han inom en dags förlopp skulle vara i stån att visa huru ogrundad anklagelsen emot honom var, uppehöll hans mod i denna oförmodade och Plågsamma ställning. Under ransakningens fortgång blet imedlertid hans ställning farlig, ty ehuru flera aktsingsvärda personer intygade, att han, då mordet szedde, varit på ett annat ställe, svuro deremot tje. narne på värdshuset vid Mongeron och de på ett xaf vid Llieursain, der röfrarne äfven Varit in. no, på det bestämdaste sätt, att hån Var en af mördarne. Lesurques, Guesno och Couriol ställdes inför jury. Guesno framlade åter ett alibi, Om hvers rigtighes ej det ringaste tvifvel kunde uppkomma, och ben frikändes följaktligen, QCou