Aftonbladet – 9 november 1842, sida 1

-— KS re som jag aldrabäst sympatiserade med, och jag kunde icke för mig sjelf förklara den hemliga dragningskraft, som förde mig till hans hus, så ofta som möjligt, osch förmådde mig att hela timmar samtalt med honem i enrum, mest om våra olika religionsdogmer: Hans milda och vältaliga ord, hans vördnadsvärda utseende, hans exemplsriska lefnad, och framför allt den nästan sonliga kärlek, jag hyste för honom, jag, arme faderoch moderlöse, som algrig hade njutit sällbeten af en fars ledning, eh mors ömhet, gjorde att jag med stigande nöje lyssnade till hvad ham sade; och då jag icke lyckades i det, hvilket jag i! början: med ifver försökte, nemligen att öfvertyga honom, det katholska läran var den bästa och dess kyrka den enda sallggörande, slutade jag med att sjolfbli öfvertygad af honom. Ja, det gick så långt, att denna öfvertygelse började bli farlig för mitt lugn, eck skulle troligen ha-slutat med att göra mig grubblande, kanske vansinnig, då oroligheterna i Frankrike -utbrusto och toge öfverhanden. Straxt efter er afresa; dyraste fru, Döpjade raseriet sträcka sig till kyrkor och klöster, och grep omkring sig med sådan Tfart,atf snart sagdt ingen enda menniska mera. var säker: till-lif ochegendoms: Bland de. offer; som föllo för den gräsa liga hydran, folkväldet, var äffen den proetestamtiske familjefadren , hvarom jags talat. Men. innan han gick till döden, hade han dock. utverkat sig som en nåd, att jag skulle få besöka honom i färgelset, 2edan han förut tagit afsked af:hustru och söner. Jag : kom, han räckte -mig,handen :oeb sade: 2Armand Qvardröj icke längre i Frankrike, deita mordets och förbannelsens näste. Fiy. fly, om: detär dig möjligt, ännu i dag. .. Ditt kloster.skall snar: bli plums iradt och förstördt, jag vet det.men sörj icke sem katholik, utan blott som menniska, deröfver,ty du är född af protestantiska föräldrar. och; skall, med Guds bjelp, snart omfatta dina fäders tro. — Så låt nig då, innan jag offras åt ondskan ech lanatismen, din hand nedlägga en hemlighet, den jag hbittil lolt. — Jag är din far. Såsom sådan bar jeg älkat dig, men jag har icke haft makt stt rycka dig ar klostret, ehuru jag hvälft i mitt bufvud tusende staner dertill. Tag detta juvelsmycke; din mor skänkte mig det, då vi skiljdes åt, och det har från jen stunden beständigt hängt em min hals. Bär