Aftonbladet – 9 november 1842, sida 1

m—— — ÄR hon nyligen fällt tårar och strött blommor. Hon var mor, men — hon var äfren qvizna.. Lårom oss sanningsenligt medge, att åsynen af den man, hor nästan från barndomen älskat, ej kunde annat än verka på benne, äfven i detta sorgliga ögonblick. Den lille Gustaf som ryckts ur hennes armar hade väl ännu störsia rummet i hennes själ, men hur det var, så kom den store Armand och gjorde henne denpa rätt stridig. Ni har bytt om namn, pater, sade hon efter en lång paus. Och drägt, som ni ser, svarade fransmannen l1eende. Ja, i sanning, återtog friherrinnan förundrad, blickande på hans alltför verldsliga klädsel, hvilken hittills undgått hennes uppmärksamhet. Jag har bytt om mycket, ganska mycket; religlom, yrke, klädedrägt, vistolseort och Dpamn, yttrade den unge mannen med glädjestrålande blick, omen icke känslor och tycken, tillade han och ned2log de blixtrande ögonen. Hans blick bade träffat Rosalie; hon hade trott sig förstå den. Gud ske lotl, hviskada hon för sig sjelf, Gud ske lof att han är protestant! — Hon kunde icke göra sig reda hvarföre hon så tänkte. Efter denna dag började bon småningom att åter bli sällskapslik, så att de stunder, på hvilka hon stärgde sig inne i sin kammare, blefvo allt sällsyntare och kortare. Men hon undvek synbarligen at! bli allena med språkmästaren och tsladei öfrigt ganoska litet med honom. Armand märkte detta och drog sig, å sin sida, mera inom sig sjelf. Den kän sla, som hos henne var idel blyghet, tolkade han som högmod. Hon var den högborna, rikå damen — han den fattige språkmästaren. Han hvarken ville eller vågade låta henne ana den eld som förtärde bönom; men i eft och annat obevakadt ögonblick hade hon ändå, mot hans vilja, läst i hans ögon hur dyrbar hon var honom, Det behöfves så litet, förtän en qvinna märker tillståndet 1 mannens hjerta. Imedlertid forts!ngo de franska lektionerna med fröken Ebbs. Man var redan i slutet at Oktober, och Armand, eller Ssuterre, som han kallades, lagade ig till att lemna Östergötbland och åter resa till Stockholm, emedan den bestämda terminen nu var tiiiändalupen, och fröken, som förut var mycket