skulle kunna lemna mig någon upplysning om Armand. Ar han Parisare, eller har ban blott varit i Paris, så han han nog hört talas om den namnkunnige predikanten. Lille Gustaf -blir visst bättre, nu, sade i detta ögonblick amman, hvilken blifvit af friherrinnan förbjuden att titulera den. lille. :; Se hur han småler. Så glad har hen ännu aldrig sett ut. Se hur han räcker de små armarne emot hennes nåd. Gud signe honom så söt han är! Och det var verkligen som hon sade. Öfver den lilles, hittills af plågor förvridna anlete sväfvade nu en engels leende. Modren knäföll vid vaggan. Gode Gud! ropade hon, skulle du väl vara så nådig och frälsa honom från döden? — O, hvadjag skulle prisa dig! Men det hopp, hon för några sekunder hyste, var endast en skimrande, hastigt försvinnande såpbubla. Hon såg väl att gossen log, men hon såg icke engeln som sträckte öfver honom sina silfverhvita vingar. Det var dödsengeln som kom att med en sakta kyss hemta denna ande, innan den hunnit besmittas af det stoft, hvari den blott för en kort tid varit fängslad. Ännu en häftig kastning med de små armarne, en -sprittning, en sträckning och barnet var dödt. Med ett anskri föll modren afdår nad ned öfver vaggan. För dem, som icke redan gissat det, vill jag nämna att den unga sköna, nu barnlösa enkan var ingen annan än för detta fröken Rosalie de S:t Elme, hvilken med sin far lemnade Frankrike om-SOmmaren 1791, Såsom ett tillägg till hvad man redan genom hennes samtal med sig sjelf inhemtat, bör nämnas, att de båda emigranterna;:ett Par månader efter deras afresa från Paris, anlände till Sverige, der grefve de 8:t Elme. ville göra sig påmint hos Gustaf den tredje, hvilken han lärt Personligen kän. na då denne såsom kronprins vistades i Frankrikes