se, att den åsyftade nyttan dermed vinnes för det hela, taga i anspråk en ständig utöfning af urskillning och omdöme. Det är en angelägenhet lika mycket för hjertat och känslan, som för förståndet och omtankan. Aldrig kan derföre något slag af allmänna ärender vara mera egnadt än detta. att tillhöra medborgares befattning, äfvensom att hvila på förtroende: förtroende af andra medborgare till deras omtanka och nit, som åtaga sig . befattningen, .samt förtröstan hos de behöfvande, att hos fättigvårdsstyrelsen kunna påräkna ett faderligt deltagande för ögonblicket och ett stöd vid försöken att genom egen ansträngning och arbetsamhet försätta sig i något drägligare belägenhet. Är man nu ense om, att antaga och följa detta såsom en första grundsats, så är det äfven klart, att fattigvårdsstyrelsen härigenom får en ganska vidt omfattande kallelse och jemväl en moralisk verkningskrets.... Det blir icke blott dess göromål att utdela penningar, utan äfven att utöfva. en patriarkalisk uppsigt öfver-hela den fattigare befolkningen. Denna uppsigt har, med undantag af den obetydliga andel deri, som. det varit möjligt för presterskapet att utöfva och hvilken iekxe kan blifva stor i en församling med t. ex. 3 å 4 prester och 3 å 4000 församlingsboer hos hvilka nöden redan. är gäst eller står för dörren, hittills helt och bhiållet legat i polisstyrelsens och hufvudsakligen i polisbetjeningens händer. Med en väl organiserad fattigvård borde likväl den egentliga polisstyrelsen, som icke är något förvaltande verk, aldrig behöfva befatta sig med annat än det, som hör till. dess. egentliga bestämmelse, det vill säga med den yttre ordningens vidmakthållande jemte upptäckande af upphofsmän till begångna dförbrytelser m. m. Detta ger ock redan i och för sig sjelf tillräckligt att bestyra för polisen, och ingenting synes böra för densamma vara kär rare, än att blifva befriad från ett af sina nuvarande svåraste bekymmer, att veta hvad den skall företaga med personer, som icke begått något brott, men som af nöden på alla möjliga sätt frestas att begå sådana. Hvad vi nu yttrat är i sig sjelf alldeles ingenting nytt, utan innefattar satser, som troligen ofta förut blifvit hvar för sig upprepade; men man kan icke nog mycket hålla uppmärksamheten fästad derpå, om man vill leda sig till en väl organiserad fattigvårdsstyrelse, nemligen så väl organiserad, att den i sin sammansättning må äga någon borgen äfven för framtida bestånd och en tillräcklig eggelse för ledamöterne, att icke låta nitet för en af de visserligen vackraste, men minst roande bland allå befattningar, efter. en kort tid svalna, och icke alltsammans sålunda bero på den tillfälligheten, som annars hos oss så ofta inträffar, om det finnes en person, hvilken vill låta lassa hela det hufvudsakliga besväret på sina skuldror. Har man: nu imedlertid utgångspunkten gifven, så bör det icke vara svårt att, om äfven : med ett och annat alltid i förstone oundvikligt misstag i detaljerna, som likväl kan förbättras, slutligen komma tiil ett tillfredsställande, resultat, då man bar en så god, grund att bygga på, som de af den. förra fattigvårds-kommitteen:föreslagna -kommunal-nämfnderna. Se här nu i korthet ett utkast till sjelfva byggnaden, sådan vi föreställe oss att den lämpligast kan och bör uppföras på denna grundval. Det första är naturligtvis att få grundvalen färdig, d. Vv. s. kommunalnämnder miste tillsältas i: alla hufvudstadens territorialförsamlingar, hvarvid formen för den redan befintliga inrättningen deraf i Storkyrkooch Jakobs: församlingar. synes vara ganska ändamålsenlig, nemligen så, att. hvarje församling indelas i vissa distrikter samt en ordningsman och en suppleant utses för hvarje sådant, med iakttagande deraf, att distrikterna icke göras större än att nyssnämnde båda personer kunna anses. förpligtade och blifva i stånd-att-taga en närmare kännedom om deras invånare, dessas ekonomiska belägenhet och sysselsättning m. m. Det andra och vigtigaste är, att alla dessa kommunalnämnder. ,måste ega ett ständigt såmband, en gemensam föreningspunkt, hvilket, är så mycket nödvändigare, som deras verksamhet, i den större skala hvarom här är fråga, eljest skulle blifva fullkorligt illusorisk, utom det.att ett så stort antal personer aldrig kunna. såsom styrande handla med nog enhet och kraft, oeh att en alltför svår tyngd jemförelsevis. skulle falla på nämnderna i de församlingar, som hafva det , minsta antalet ;förmögne och deremot det största antalet fattige. Detta -samband, denna föreningslänk skulle lämpligen kunna erhållas genom delegåtion från kommunalnämnderna, det vill säga genom val, som de antingen hvar!för BREES EN ARR ES ggr RON NI RENAR