sina pikar buro, före och omkring hofvets vagnar, de afhuggna och blodiga hufvudena af Drottningens mördade lifvakt. Från den 6 Oktober 41789 till den 921 Juni 1791 hade nu Konungen och Drottningen nödgats qvarstanna i det oroliga, af partistrider och olika meningar gäsande Paris. Ån öfverhopade med vivatrop, hvilkas tvetydiga halt de icke kunde glädja sig åt, än:fruktande för sina egna och sina barns lif, oupphörligen bevakade och behandlade såsom fångar, ehuru ett blekt skimmer af fribet för syns sku!l strålade öfver den centnertunga Purpurn, kunde de icke lingre uthärda detta tillstånd af qval och förnedring. Konungen, hvars mensklighet och goda hjerta förbjöd honom att samtycka till presternes landsförvisning och hans medfödda stolthet såsom de franska konungarnes ättling, uppreste sig mot förslaget att artaga titel af statens första embetsman, en titel föga smickrande för en konung, beslöt att hemligen afresa från det gamla Tuilerislottet, der han länge nog förts i ledband af den konstituerande församlingen och varit monark endast till namnet. Men denvs resa, hvilken boråt ske i-all möjlig hemlighet och med iakttagande af de största försigtighetsmått, bereddes nästan på samma sätt som vid vanliga tillfällena ) och den kungliga familjens flykt misslyckades heit och hållet. . Den konstituerande församlingen erhöll, vid underrättelsen om den olyckliga monarkens och hans gemåis afresa, en energi som cen hittills saknat. Den oinskränkta makt, som denna församling hittills innehaft, fruktade den att nu med ens förlora, sedan konungamakten, om blott en makt till namnet, ej längre i folkets ögon utgjorde en motvigt till dessa herrars allrådande styrelse. Hvad blefve välaf dem om konungen begå!ve sig till Montmedy och erhölle ) Reflexions sur la revolution francaise par Madame Stael.