Aftonbladet – 5 november 1842, sida 2

gudslånet,, knotade gumman, ahan borde höra till sjöförvaltningen och mista sina bästa kunder. Imedlertid hoppas jag nu, efter den dosis ungarna ha fått, de skrikha!sarna skola sofva flere timmar; så kunna vi efter beqvämlighet uträtta hvad vi vilja.x . Det dröjde ej länge, innan bränvinet började göra verkan. De båda qvinfolken, som företagit sig att skura golfvet, började snart tröttna. Den främmande qvinnan sågs oförtöfvadt kullvältrad i orenligheten och insomnad, rosslande och pustande, ej olikt det djur, hvars natur hon iklädt sig. Barnen hade somnat på sängen. Det var långa tider sedan Johanna känt sig så lugn uch så stärkt; alla ledsamheter voro så fjerran för minnet, att hon omöjligt kunde reda för sig, hvarföre hon väntade på Bomans hemkomst. Bet var med högsta bemöd:nde hon kunde släpa sig till en framdragen kista, på hvilken hon kastade sig och snart insomnade. Hvem skulle nu kunna trott,att denna rusiga, af smuts fullstänkta qvinna, med rödflickigt, infallet och förvridet ansigie, var den vackra Jobanna? Hvem skulle igenkänna denna, i orena trasor klädda qvirna, med blekgul, halfblottad hals och de nedhängande magra armarne, för den välmående Hörnstens välklädda, putsade och gladlynta hustru? Ingen skulle igenkänna henne, hon kunde ej en gång känna igen sig sjell. I skymningen hemkom Boman. Kon hade han sålt; Men pengarne hade ban ingen reda p?. Väl påminte han sig som en dröm, att han vexlat med ett par bekanta, dem han bjudit in på en beskuss, men för öfrigt hade han föga reda, hvarest resten af pengarne tagit vägen. Då Boxcan hemkom, var han således hvarken nykter eller vid lynne, och man kan derföre förestäl!a sig, att mötet med de med käppen väcl ta qvinnornpa, och det med skurvatten öfverskölj da rummets utseende, ej litet bidrog att retz honom. Nu började åter ett af dessa uppträden,