alt sjelfva äta, såsom ej nog smakligt. Sedar jag spisat dessa läckerheter, så tar jag mig er sup på närmaste krog, och har allt gått väl, si har jag ock råd ibland att tzga mig elt par eller tre supar på förmiddagen. Sömnig blir jag då på slutet. Kantänka, en gammal menniska kar inte tåla mycket; men då tar jag mig en lur : någon trappa eller i någon portgång. Någor gång kan också hända jag lurar till på krogen likagodt; jag tycker aldrig om att ligga i säng utan som kroppen faller sig, så bör man vä förstå, det är Guds vilja, att den bör få ligga sig till hvila och hugnad; och aldrig har jag bättre sömn än i en rännsten, den är som han vore gjord åt kroppen; der I:gger man ensam och ingen -pockar på hyra för sängkläderna. Når jag då vaknar, så är jag litet styfsint ibland och har icke riktigt reda på tiden; men får jag mig bara då en enda perla, så mår jag regalt till an dra dagen. 58 så lefver jag, madam Boman; oct det säger jag och det har jag sagt, att aldrig står verlden vid sig, om den här fördömda nyk terheten kommer riktigt i svang, och folket skal börja dricka ur vattnet för kreaturen, och tvätt: sig och simma deruti som ankor. Nej, hvad ha; man för det man lefver, då Guds gåfva brän vinet, som Herren hafver gifvit menniskorna til styrka och vederqvickelse, skall kasseras. Ne det får ingen ur mig, att alla menniskor, båd unga och gamla, böra få supa en smula, och de svär jag På, att hon, madam, skulle vara som e! annan menniska och lefva i glädje och sämj med sin man, Om hon toge sig en tår bränvi: några gånger om dagem; det kan sätta humör kroppen., Efter detta långa och uppbyggliga tal sväljde gumman en stor klunk finkel, och med en för. förande pantomime förmådde hon Johamna at göra henne till viljes och äfven taga en klunk samt hälla något af bränvinet i barnen. eDer jatans krögarn, som häller tredjedelen vatten