Aftonbladet – 4 november 1842, sida 3

kunskeperns. I Balglen, hvarest de talrika arbetarne, isynnerhet de vid fabrikerna, lefva i stor förnebling, är dettal högst nödigt, och planens författare vill röd afsigt ej hafra någon handtverksskola, iden mericg man vanligen använder denna benämning. emedan redan de till störfe delen hafva en alltför förnäm anstrykting, och lärjungarne vid dem ej mer vilja. vara , arbetare, utan monitörer och kustoder, kortligen, anse sig för. någonting bättre och vilja befaila. bVid undervisningsväsendets nuvarande organisatiön, heter det i planen, har handtverkaren intet medel att gifva sina -barn : uppfostran , först emedan det ej finnes någon specialskola, der det, som arbetaren bsehöfver inhemta, läres, och för aet andra ,emedan undervisningen meddelas på samma tid, då arbatet bör ske, så att föräldrarne äro nödsakade att välja emellan skolan och arbetet, Ve dem, om de af fåfänga eller ömhet för sina barn välja skolan, ty dessa barn, uppfödda jemte rixare barn, utrustade med onyttiga och ofullständiga kunskaper; blygas snart öfver sina föräldrars stånd och bilda sedermera denna massa af olyckliga balfbildade, hvilka ofta nog bringa sig sjelfva i fängelset, sedan de bragt sina föräldrar på hospiialet.n — Författaren stöter här på just det ömma stället, nemligen den punkten, att de rika och bildade klasserna ofta, oaktadt all sin goda vilja, ej veta när och buru de skola. bistå de fattiga, sorf lefva af sina händers arbete. Hans förslag, hvars detaijer här äro öfverflödiga, gär ut derpå, att gossarove, hvilkas antal ban till en början bestämmer till 200, nemligen 925 från hvar och en af Beisiens 8 provinser, inträda i skolan i sitt 45:de eller 46:de år, erhålla på morgonen undervisning i flamändska och fransyska språken, räkning och lineattecknihg, men skola om eftermiddagarne, liksom hvarje annan lärjunge hos en rtmästare; årbeta i det handtverk, för hvilket de bestämt sig. Deras underhållskostnad skall ej bestiga sig till så mycket, utan snarare till mindre än en soldats, och deras kosthålining skall inrättas efter samma grunder, som de bland militären vanliga. Om Söndagarne skola de erhålla undervisning i sång och gymnastik. Då de vid denna ålder vanligtvis redan förtjena något, så skola de få bebålla sin förtjenst, men icke så, att de kunna förslösa den, utan den skall insättas i sparbanker, på det de efter slutad lärotid. må Kunna köpa sig verktyg och annat, som då kän vara dem af nöden. Någon förnäm, dyr inrättning är således icke afseäd, utan blott det, att arbetaren måtte bliifra bildad för, men icke öfver, sitt stånd. i — En korrespondent i engelska tidningen Globe försäkrar, att konung Ludvig Filip, som nu ingår i sitt 70:de år, befinner sig vid full kraft och helsa, och satt alla rykten om hans vattusot skola. vara ogrundade. Hans lefnadsvanor äro ganska regelmessiga, och utom det att han arbetar intill sent på nätterna; eller rättare tidigt på morgnarne, tillåter han sig ingenting som kunde vara vådligt för hans helss; fyra å fem gånger i veckan kan man antaga, att konungen arbetar i sitt kabinett ifrån klockan 44, 492 till 3,4 på morgonen, med korrespondens till. agenter vid främmande hof och noter, för följande dagens föredragningar. Man säger äfven, men blott gissningsvis, att han denna tid är sysselsatt med författandet af sina memoirer. Trots detta nattärbete, stiger han ändå vanligtvis ganska tidigt upp; och tar sig en liten promenad i fria luften innan han intar sin frukos:. Då han vistas iParis, tar han sig motion uti rummen. Vid frukosten tillbringar han en baliftimme med sin familj och -en halftimme åtgår att läsa tidningarna, så väl de af oppositionen som de ministeriela. Dessutom är er person enkom sysselsatt med att för honom referera dagliga bulletiner ur alla Europas ledande jurnaler och fästa bans uppmärksamhet på allt anmärkningsvärdt, så vål notiser som reflekterande uppsatser. Mot: middagen ger han audiens åt sina personliga vänner inom vetenskapess och konstens verld, hvilka han smickrar med sitt beskydd. Derefter vidtaga de regelmässiga statsbestyren och arbetena med ministrar och ardra. Endast fem, sex timmer af dygnet upptagas af ssmnen. — I anledning af en i Svenska Biet för sistl. gårdag införd, i öfrigt ganska smickrande och förbindlig anmölan af det, på boktryck. L. J. Hjertäs förlag utkommande verket: Nytt Fransyskt och Svenskt lesikon af A. F. Dalin, men uti hvilken anmälan förekommer den supposition, att ifrågavarande. arbete, när det blir färdigt, torde komma att utgöra 30 å 40 häften, anser undertecknad sig böra upplysa, att den sednare, ännu outgifna delen af arbetet kommer att inskränka sig inom ungefär samma utrymme, som den förra, bvilken redan fianes i bokhandeln, således till 8 å 9 häften, eller det hela tillssmmans till omkriog 440 ark. Stockholm den 4 November 1849; j Förläggaren. så teten tta bn ntsatatssatesaanteatanetitarntnn lå