Aftonbladet – 4 november 1842, sida 1

ra Johannas sällskap var honom angenämare är att passa upp och resa som förbud, så afstannaiv förtjensterna betydligt vid hoteilet. Han kunle nu dröja hela dagarne och leka med Johanras små gossar, samt hade, för att göra sig liksom oumbärlig, börjat att lära den äldsta gossen att läsa, ge mor Carin dricksbigaren, öppna dörren för Johanna, fråntaga henne mjölkbyttorna och dylika små tjeester, hvilka alla skaffade honom en genväg till insteg i huset. Mor Carin mumlade väl något om de alltför tita besöken och grilade äfven en gång på fullt allvar, för det den lata karlen gick der och åt upp dem, samt riktigt elet ut salig gubbers stöflar, som ban nyss förrän han dog låtit försko,, men då Johannas hjerta redan tillhörde Boman, så tog hor sitt parti att fördraga gummans knot och bannor, och förtrodde henne, att Boman till höster skulle. bli hennes man. Han. hade till dess fåt: löfte om en vaktmästartjenst; och hon ansåg sig ej med mindre än sin hand sunna löna en s trogen kärlek som hans. Gamla mjölk-Carin hade velat slå ibop båda bänderpa af förskräckelse vid denna nyhet; mer benzes lamhet hindrade benne derifrån. I der veostra handen, som var frisk, böll hon flug smöl!an, och med denna slog non riktigt takte: till det skarpa tal, som profeterade Johanna framtida öden. Hon slöt med. dessa ord: Jaj har ej att räkna på många dagar, men de få å terstående, ser jag, måste endast tillhöra sorger! och användas till förböner för dig, mitt förbbn dade barnl Johanna flöt i tårar, aldrig had bon sett sin mor så upprörd af vrede. Hon fa sade för följderna, i anseende till gummans bräck