Aftonbladet – 4 november 1842, sida 1

TVENNE GIFTERMÅL. AF QUINTINUS. (Forts. från gårdagsbl.) Ändtligen var hösten med sitt fula regn, sina kulpa dagar samt den posljande smutsiga barvintern förbi, då Johanna en söndagseftermidd:g erhöll ett besök af — hr Pfiffög. Men nej, det var ej så alldeles han sjelf. Det var ej samma rödblommiga och Jjuslätta kavaljer, som klädd i grå klädesrock, spräckliga strumpor och skor med höga bakstycken samt med blått lärftsförkläde, i kryddboden gjort sin kur för den vackra Joharna, och som, oaktadt fruktan för patronens spejande blickar, bjudit henne bröstsocker eller russin utur sin gröna kaschett, det var nu den ifrån Pfiffig till Boman omkristnade resebetjenten; i sig sjelf endast hyrlakej vid ett kd:el i staden. Boman hade hyst en verkligt ren och trogen kärlek för Johanna. Föriviflan öfver flickans köld och slut!iga underrättelsen om henne: giftermåi försatte den stackars ynglingen i ett tillstånd af grubbleri och Overksamhet, som icke ackorderade med husbondens intresse, hvarföre denne, som var en hård och rå herre, en vacker dag körde den unge älskaren på porten. Hvad var nuattgöra! Ynglingen hade ingenting fått, ej 0 gång en god uppfostran af sina föräldrar, som nu voro döda. Familjen Pfifög, som, ilikhet med många andra familjer, icke kunde tåla fattiga slägtingar, satte -gossen i en kryddbod, samt trodde sig då hafva gjort allt hvad hedern fordrade Deras bjertan åade dem ingenting. Pfiffig, eller Boman som vi nu vilja kalla ho nom, hade, såsom en välbeställd bodbetjent, in.