Aftonbladet – 2 november 1842, sida 3

vara tillräcklig; ty i Vatikanen finnes sammanfattningen af all historia, resultaterne af alla studier, ifrån Phidias till Deminichini, ifrån Venus till Kristi himmelsfärd. Canovas kämpar, denna sublima etude, som bildhuggaren röfvat från den grekiska mejseln, utveckla sina muskler, spänna ut ådrorna midt framför denne Apollo så lugn i sitt segrande majestät, hvilken Napoleon värderade som en af sina mest ärorika eröfringar. Se här Laocoon (af Agesias) med dessa spända armar, denna smärtans blick och dessa ormar, som komma Wirgils poesier att blekna och bättre än Bneiden föreviga en faders föriviflan. Icke långt derifrån öppnar sig museum för målningsgallerierna, der Rafaels madonna med de gudasköna konturerna sitter, hans Kristi förklaring, som, ännu ofullbordad, bars i processionen efter hans likkista, det museum, hvarest den belige Hieronymus, döende, utmärglad af penitensen, anrnamar nattvarden. Endast få taflor finner ni här till mål för er beundran; men huru mycken vältalighet ligger icke i dessa få dukar, af penseln invigda åt en odödlighet, som öfverlefver historien! Det är ett verkligt sanktuarium helgadt åt snillet. Och då, trött att ila öfver dessa mäktiga skapelser, ert öga icke mäktar uppfatta mer af detta skådespel, tro icke att ni sett allt! Ni ha sett det skönaste som verlden framalstrat. Mer det återstår att genomgå dessa oräkneliga hyllo: med: böcker och manuskripter, dessa medaljsam lingar, denna gigantiska arsenal, der i den mest beundransvärda ordning alla menskliga kunska per äro inneslutna.