Aftonbladet – 2 november 1842, sida 2

— —— — — -Höjeste Ret i Norge har nyligen afgjor! en tvist, rörande förhållandet med landvägen till Norge införda svenska produkter, hvilken lemnar ett ganska vigtigt prejudikat. Genom tagen af d. 4 Aug. 1827 om Norges och Sveriges ömsesidiga handel är nemligen be:timdt, att, med undantag af vissa specificerade artiklar, de i Sverige eller Norge producerade eller tillverkade varor, som landvägen från ena riket til det andra införas, skola vara tullfria. Man har likväl i Norge beständigt ifrågasatt, huruvida de, i kraft af denna lag, landvägen från Sverige di! införde varor behålla sin tulifria egenskap då de vidare försändas sjöledes till annan ort i Norge, och norska finansdepartementet har följt den grundsatsen, att tullfribeten i sådana fall förförlorades. Ea handlande Grön i Levanger, som derifrån sjöledes försändt svenskt, öfver land till Norge inkommet, jern och blifvit ålagd derför betala tull, har, sedan detta åläggande blifvit af norska finansdepartementet faststäldt, indragit saken under Höjeste Ret, som afgjort den så, att finansdepartementet blifvit ålagdt att å tullverkets vägnar återstä-la den af Grön erlagda tull, och att rättegångskostasderne borde qvittas. Det af Grön försända jern hade afgålt till en ort inom det tulldistrikt, till hvilket det från Sverige ankommit, och man kan således motse nya tvister om huruvida det gifna prejudikatet må lämpas till den händelse, att varan försändes utom distriktet; men det är väl icke sannolikt, att Höjeste Ret, i fall den vidare anlitas, skall medgifva en sådan distinktion.