sig att intet bedrägeri egde tum. Derpå drog ban sig plötsligt tillbaka och mumlade för sig sjelf: aBussuch hi (nog, det är sannt). pDu medgifver således, att du syndat, dig sjelf ovetande: att allting är uppfyldt med små djur, hvilka blotta ögat ej förmå skönja; att du således hvarten ksn äta eller dricka, utan att begå en syrd.p Den slagne Hinduen böjde tigande sitt kafvud. Skall jag visa dig huru mycket dylika djur det finnes i en droppe vatten ? Nej, jag har sett nog. Önskar du än flera bevis? Jag har en ynnest att bedja dig om. Tala; om jag kan, skall jag villfara din önskan.p Gil mig ditt mikroskop. Jag kan ej köpa det.p Skänk mig det. Ciarke besinnade sig ett ögonblick; han hade köpt det just den morgonen för tio guiner, och då han var obemedlad, så föll det sig mycket svårt för honom att skilja sig derifrån. Hinduen bad imedlertid sllt enträgnare, och han biföll slutligen, i hopp att få en lika dyrbar genskänk, ssmt öfverlemnade mikroskopet åt brahminen. Denne såg sig med triumferande min omkring, höjde derpå plötsligt armen och slungade instrumentet med all sin kraft mot marmorgolfret, så att det flög i tucen bitar. Hvad vill det säga !s utbrast Ciarke med oförställd förvåning. Det vill säga, hr Kristen, svarade brahminen med (ugn och allvarlig röst, det vill säga, ats jag var en !ycklig, god och nöjd man, Genom detta verktyg har du för evigt tillintetgjort min lycke, du har dömt mig att eländig och usel nedstiga i min gra! ! ? Med dessal ord lemnade den olycklige brahminen salen och drog sig kort derefter åter tillbaka i sitt hem.