Aftonbladet – 1 november 1842, sida 1

sessa Acquaviva, att ni alltid är fri att reklamera ett namn, en rättighet , den ingen kan vägra er, den ingen har makt att bestrida er. — Men don Josef är gift! För att betrygga havs familjs lycka, den grefvinnan ansåg tillintetgjord geovom vår olyckliga förening, har jag godvilligt och emot prinsens vilja gifvit mitt bifall till en skiljsmässa. — Menniskor åtskilja icke hvad Gud förenat! återtog kardinalen med djupt allver. E:t brott har blifvit begånget; jag måste godtgöra det. — Ni, min fru, har endast äran af den mest ädel!modiga uppoffring... Den som bär namnet Acquaviva har blifvit offret. Don Josef är brot:slig; brottslig af svaghet och otacksamhet emot er; brottslig af förakt för gudomliga och menskliga agar. Ett förfärligt straff väntar hocom, och döm om min smärta, då det är mig, hans slägting, hans vän, det tillkommer att förkunna hö nom detta straff. : — Ni kommer mig att rysa, eminens, utropade Diva. Hvarföre skall ni fördöma honom, då jag, hans maka, icke ankagar honom; då jag öfverger honom; då jag afstår ifrån bonom? — Guds Jag, min fru; menniskors lag eger icke denna högsinthet, som ett qvinzobjerta jikt edert. Men dena är gjord för att vaka över samhällets intressen och rättigheter, att skydda de ena, att sanktionera de andra. — Men det är omöjligt, monsignore, det skall icke ske. . Ni kan icke vilja, att denna unga prinsessa, er, egen slägting, blir störtad i en afgrund af vanära: att edra förfäders ära skall förvissna, och att ni sjelf och jag inför bela verlden skola ankiaga, ni, en arftagare till ert