Aftonbladet – 1 november 1842, sida 1

— Monsignor, utropade Benedetia, jag förtjenar kaphända inte att ni öfverhopar min svaghet med ert förakt. i — Ni förstår mig icke, min fru. Det finnes i mina ord, och isynnerhet i min paening, hvar: ken förakt eller bitterhet. Det är en annan käns :2 som dikterat det steg jag tagit i anseende til er, Och jag är mycket ledsen, att jag icke kunna! göra mig rätt begriplig. Ni är icke prins Acqua vivas älskarinnas ni är och skall alltid blifv: hans lagliga bustru. Uten att yttra ett ord, utan det omärkligast tecken till öfverraskning, lyftade Benedetta sin; stora mörka ögon till kardinalen och sökte ge aomskåda detta ansigte, som afspeglade endast e jugn fromhet, en ädel religiös stränghet, för at utforska hvad som förefick i håns inre. Då ho: icke kunde upptäcka annat än välvilja och för troende, sade hos: — Jag vet icke, ers emitens, hvem som kun pat för er förråda en bemlighet, som endast tr personer i verlden kände. oo — Jag har sagt er, att jag var utnämnd til exekutor af grefvinnan Acquavivas testamente Den akt, som förenar er med hennes son, är fun nen bland den aflidnas papper. Jag har läs den och såsom ett depositum återställer jag de: nu. Nu återstår mig en stor pligt att uppfylla min fru. i i — Och hvilken är denna pligt, mossignore — Huru mycket det än måste kosta på mig för fami!jen Acquavivas heder, ålägger mig Jikvä mitt samvete, min pligt, såsom Guds och kyr kaas tjenare, att erkänna inför himmel och jord att eder tillkommer alla rättigheter såsom prin