Aftonbladet – 1 november 1842, sida 1

i min vagn, sedan jag följt bonom till sin. Jag ämaar icke sofva denna natt i Rom. — Jag tager icke på mig en sådan ansvarighet, sade poeten. Hvem vet dessutom om hazs eminens har något dylikt uppdrag att framföra? — Men jag behötver icke heller en sådan uppmaning för att resa. Don Josef kan anlända så väl dennä4 minur, som nåsta. För hans makas tugn, för mitt ezet, bör jag icke stanna qvar här och jag skall det icke. Hon utdelade några befallningar med en diktatorisk liflighet, som e!jest icke hörde til hennes karakter. På utsatt tid anlände kardioal Amnfossis i — Grefvinn:n Acquaviva, såde han efter den vanliga helsningen, har dödt och uppdragit mig den äran att vara Beunss executor testamenti. Jag har tagit kännedom om hennes yttersta vil ja och genomgått hennes papper. JIanan jag öfvergår till ett ämne, som kan vara er mindre behagligt, skyndår jag mig att begära ett bestämdt svar, om ni verkligen, och såsom allmänna ryktet förkunnar, är densamma Benedetta, som don Josef upptog, denna faderoch moderlösa, som han för några år sedan gjorde till... — Sin älskarinna, vill ni sig3, eminens, fortfor Benedetta med en kallblodigbet full af värdighet. Deöt är sannt jag tillstår det. Kardinalen såg på henne med en blick, som väl uttryckte tvekan, men likväl hvårken vrede eller medömkan. — Ni tillstår icke mer, min fru, återtog han; jag får derföre i familjen Acquavivas namn, hväraf jag är en medlem, uttrycka min lifliga tacksamhet.