Aftonbladet – 31 oktober 1842, sida 3

RR RR S RAR R RR RsRsR RR sen i edra samtal med mig, 1 sjeifva er tystnad öfver denna ömtåliga punkt, i allt detta Jigger någon ting mer än en vanlig kärlekshandel, bruten genom ett giftermål efter öfverenskommelse. Det ligger under allt detta en hemlighet och, om jag också skall vedervåga minikejsarinnas gunst, svär jag, Benedetta, att icke förr skiljas vid er än jag trängt till botten af decna hemlighet och ver bvad jag har att hålla mig till. — Om det är så, Metastasio, svarade Benedetta leeude, tror jag att vi ännu länge komma to vara tillsammans och fruktar, att den stora Maria Theresia kommer att anklaga mig, att haf va förfört hennes poei. — Skratta, elaka, skratta, men kom ihåg ati vi skola resa till Rom. Jag för er dit med våld om så skulie behöfvas, der skole vi se, om icke jag, er adopiive fader, bar nog skarp blick att sen miränga den hemlighet, som gör min Divas plåga, Samma afton skref hon enligt löftetill Palestri: Min goda maestro! Jag har gifvit vika för edra och Metastasios böner, och för äran att vara den första sångerska som uppträdt på Roms teatrar. Men innan jag företager denna resa, som ni vet måste hos mig upprifva bittra minnen, måste jag veta om furst Acquaviva är i staden. Åren, afståndet, skilsmessan, framgångar, mängdens bifall, — för hvilket sednare jag alltid gifvit er största förtjensten — hafva icke törmån rubba den ömhet jag bär för mitt barns fader. Svara mig att han är frånvarande, som jag hoppas, ty man har sagt mig, att han en längre tid varit på resa i bergstrakterna, och jag kommer, Eder Benedetta. Omgående post medförde Palestris svars Kom Benedettan, skref han, att jag må få. applådera mitt sköna verk, alt jag för edra fötter må nadlägga min erkänsla, min beundran. Prins Joset hår, efter er afresa, nästan aldrig visot sig i Rom;