Aftonbladet – 31 oktober 1842, sida 1

nad åt versmakarnes suckar, då hon med sitt le ende eller sin närvaro till öfverfläd betalt dess: fester, hvilkas ideal hon vår, hvi!kas mål benne eröfring utgjorde, vände hop tillbska till si; sjeif, till sitt hjerta, som alla dessa nöjen lem nat tomt, som icka ens hafi en kärning af all: de passioner, hon uppväckt; och Jugn i medve tandet af sin dygd, öfverlemnade hon sig å sndlösa studier. Hon skapade sig en verld, er societet för sig sjelf; hon emgaf sig med kloka försigtiga vänner, och midt ibland alla förförel ser af en högättad, talangfull! omgifning, tea terns berusande triumfer, sinneras exaltatio? eller den vickta egerkärleken, förblef hon ren ren till sina tankar, så säl som till sitt uppfö rande. Ty i denna själ, hvars ädla anlag en hastij uppfostran utvecklat, grodde en djup pligtkänsla et högt begrepp om lifvet och konsten; ty ut: om sjelfva dessa samhällsförbinde!ser, dem bor fann så naturligt att underkasta sig, existeradq en kärlek, hvars minne icke kunde utplånas a några tilldragelser; ty af en förnäm herres nyct upphöjd till rangen af hans maka och moder å hans barn, betraktade bon sig såsom inför Gu och sin son skyldig räkning och redogörelse fö den ed, hon icke ohelgat, för den förbindelse hon icke brutit. i Att vara prima donna i Neapel, liksom i de öfriga Italiens större städer, tnapplåderad pri ma donna, en prima donna med alla de beha; och den öfverlägsenhet, denna titel inrebär, äl detsamma som att öfva ett slags suveränitet, at regera medelst de ljäfvaste prerogativer, att på en gång utgöra sitt eget köns stolthet och de