Aftonbladet – 29 oktober 1842, sida 1

— O:ycklig! genom ert en gårg ultalzde löfte seses ja, jag förstår det nu! — Jag är olycklig, ty utan detia giltermål är min familj ruinerad. Endast vanära cch e!ände återstår för oss! . — Och er familj har byggt sina spekulationer på er hand, för att utvidza sina besitningar... Ha dona Josef! detta var icke ert fordna tal, då ni besvarade alla mina förnuftiga råd endast med deklamatiozer, i hviska ert bjerta måhända hade mindre del än er fantasi....-. Ni har funnit mig fattig Och naken, men obegymrad om verldens goda, ty jag hade intet begrepp om dess seder, dess bruk och dess lagar. Ni tog mig, som barzset tager sin lekdocka. Jag kastzde mig i edra armar, besvarade edra lågande begär med innu eldigare, er obetänksamma kärlek, med ev ännu obetänksammare, Jag öfverlemnade mig uten vilkor, emedan jag trodde mig uiltid bufva älskad, emeden jag framför allt hvarken ville binda er framtid eller af er ömhet göra mig ett vapen, som jag kunds bruka mot er. Nu, prins, är det icke längre för mig sjelf jag strider. Om jag vore Beredetta på Corso, o! då skulle jag utan tvifvel inför edra ögon sönderslita detta kontrakt, som för evigt binder oss vid hvarandra, jag skulle icke behöft höra er uttala en bön; men jag är moder: denna titel ålägger mig beliga pligter, som jsg aldrig skall fö gäta. — Och hvad ämnar ri företaga? — Sansa er, don Jose:l Jag är allt för stol att draga parti så ett giftermål, hvarför jag erdast bar ett ögonblicks infall att tacka. Ni har älskat mig och gör det ännu,som jag t:or; men ni är svag, emedan ni tror er stark; hvad skulle återstå för er, om ett föreseende, som jag nu välsignar, icke bestämt mig att vägra den offent lighet åt vår förening, hvartill ert högmod dre! eder, blott för att erhålla loford af somliga, eller göra ert namn mera ryktbart? Hvad skulle ni göra om jag i dag, beväpnad med denna akt,