Aftonbladet – 28 oktober 1842, sida 3

kar mot en värnlös qvinna, den niinågon sinnesyra varit nog dåraktig att förena er med genom äktenskapets band? Dessa tider äro förbi, om de någon: in funmts! Bravos och giftblandare förekomma numera endast på teatrarne och i romaner; det skulle vara att kasta oss i en ny labyrint af olycka och förvirring, i stället för att reparera ert fel. Kärleken förgår hastigt; 11 bör ha erfarenhet deraf, min son. Familjernas heder återstår, det anseende man fäster vid gamla ätter, den glans, vi fått af våra förfåder, den vi äro skyldiga våra ättlingar. Utan tvifvel förstår ni mig nu; ty klokheten måste ovillkorligen förr eller sednare göra sig gällande hos den, i hvars ådror något ädelt blod flyter, och nu kan jag tala med er om sättet att förmå Benedetta til! tystnad. Tala till henne öppet, af hjertat, tala såsom man och familjehef, såsom prins, och föreställ henne er hopplösa belägenhet, om ni icke fullgör er onkels föreskrifter; föreställ benne, att det är ett ovilkorligt nödtvång, att påfven sjelf garanterat det; hon älskar er utan tvifvel, och man har sagt mig att hon har en storsinnt själ, ett entusiastiskt hjerta. Om hon är en klok och föreseende mor, skall ni icke behöfva säga henne mycket; hon skall begripa balfqväden visa, som man säger . .. Och ni kan tillägga, att jag skall vara den första att ära henne i hennes enkostånd, att hålla hennz? skadeslös för sin uppoffring . . . men framlör allt, håll fram er närvarande förtviflade ställning och den utsigt som väntar er . . . Men don Josef svarade intet. Ur stånd att fatta ett beslut, stod han der med nedsänkt bufvud och armarna korslagda öfver bröstet, grubblande, obestämd, sliten mellan tusende stridiga tankar. Grefvionanr följde gången af denna strid i hans bröst efter de olika symptomerna i det förrädiska ansigtsspelet; hon uppfattade med oro hbyarje rörelse af hans fantasi, hvarje vibrering af hans tankar. Slutligen, då bon sig honom