Aftonbladet – 28 oktober 1842, sida 3

stört all sin förmögenhet och lemnat sin famil i ruin? att, utan min hemgift, som jag använd dels på er uppfostran, dels att betala de skul der, ni gjort under edra dåraktiga utsvöfningar, at utan deana hemgift ni skulle varit tvungen at i elånde framdraga ett namn, som ni så djup kränkt? Vet ni icke att alla dessa skulder, n så oförsvarligt kastat er in uti, icke lemna mi något öfver, att jag varit nödsakad sälja allt för att tillfredsställa edra procentare? Dessa träffande förebråeiser bade i grefven: själ väckt obeskrifliga qval af blygsel och sam: vetsförebråelser. Hans nya, oförberedda stöll ning mellan det leende perspektivet af ära, hög het och rikedomar, och detta opassande äktenskap, som, likt ett oöfverstigligt berg, uppreste sig mellan honom och hans lycka, förekom honom dubbelt pinsam. Modfälidbet, försagdhet leda vid sig sjelf, vaknade sig i hans själ til en revolterande strid mot kärleken till Benedetta. Omöjligheter på alla håll, den hotande utsigten till elände och vanära gjorde honoz till slut alldeles till intet. Grefvinnan märkte vwvål hvad som föregick : hans själ; hon såg bonom tröstlös, vacklande eftersinnande; hon begrep, att segren skulle till. höra henne, om hon begagnade denna tvekar. och med en mindre bitter ton sade bon: — Det fal, ni begått, min son, är nära at störta oss, ochEgöra os: till ett mål för åtlöiel på samma gång, som för eländet. Man måste se till att det icke blir bekant: det måste döljag för allas blickar, nedsänkas i den djupaste glömska. — Huru min mor, till råga på all mitt elände på all min olycka, vågar mi föreslå mig et brott? — Ni förstår mig icke. ni är ännu ett bar, prins, sade hon, höjande på axlarna. Är jag någon Lucretia Borgia? Har niså dålig tanka om er moder, att ni tror henne vilja använda gift och dol