ögon strålade, hans bjerta klappade häftigare vid tanken på det nya fält af utmärkelser och inflytande, som utbredde sig för honom. — Jag tackar eder, min mor, sade han i det han vördnadsfulit kyssie enkegrefvinnans handz jag tackar eder af heja mitt hjerta. Ni vet med hvilken religiös trohet jag alltid varit färdig uppfylia min onkels önskningar och edra befallningar. — Jag vet det; ni har ailtid varit en god son, min Josef. Medan er onkel lefde ville jag aldrig söka förmå er att ingå i någon förbindelse3 jag ville icke störa edra ungdomsböjelser, eller förmå eder att öfverge det lif ni förde, som ty värr haft ett allt för menligt inflytande på vår enskilda förmögenhet. Ni har haft många fantasier, förslöst mycket på edra resor, på tadelvärda nöjen och okloka företag; största delen af ert fidernearf bar bortsmält; men allt kan repareras, ni är ung och arftagare till pring Acquavivas förmögenhet; den är stor, nära nog omätlig, och endast ett vilkor är dermed förenadt. — Som jag antager, hvad helst det än må vara! — Jag undrar ej på er beredvillighet, ty detta vilkor är ännu en skatt, som fursten öfverlemnar åt er: hans enda dotter, eder kusin, lika skön som god och älskvärd, uppvext i ett kloster, der hennes inbillning icke kunnat sysselsätta sig med någon mans bi!d, och som sålunda måste ssänka er hela elden af sin första rörlek. Hon skall om några dagar vara er gemål. Om åskan slagit ned bredvid den nye prinsen, hade den icke kunnat göra honom så bestört som denna underrättelse; han bleknade, darrade och utbrast slutligen efter en pinsam tystnad. — Det går icke an, min mor, detta gifter mål är omöjligt ... Jag kan aldrig gå in derpå! — Huru... hvad säger pi — Att jag ieke kan uppfylla denna del af min onkels förordnande: och ni skall sjelf få veta mina skäl; jag har en hemlighet på hjertat som