sundsakt, jemte statens öfriga allmänna affärer, som arfva förbättring. Om jesuiternas makt med allmänna undervisningen tvistas nu som bäst, och deremot strides af njertans grund. Så mycket ser man dock både små och stora tidningar, äfvensom det också höres uf det sjelfständiga folket, att äfven Schweitsarne vilja nu hafva en representationsreform, genom vilken kraft och enhet, hos folket, kan åstadkommas. Deremot talas, här såsom annorstädes, om ;tålamod och mognande öfvertygelsen, å den ena sidan, och om vådan af uppskofo å den andra, avarvid, äfven här, i nog starka ordalag, häntydes på möjligheten af en revolution. Ja, en ganska ansedd tidniug, och dertill moderat (Appenzeller lidn.), har nyligen uppmanat patrioterna, i hvarje kanton, att, likt forntidens frihetshjeliar (de på Rätli), sammanträda och samrådas om landets bästa, och att derom med hvarandra korrespondera; 0. 8. V. Denna uppsatts har, d. 40 huj., blifvit reproducerad i ZLuzerner Eidgenosse (en fri och hurtig tidning), hvarest den red:s förespråk klingar som Wilhb. Telis spända bågsträng, kort före skottet på förtryckaren Gessler. Säge nu hvad man vill jså äro de inre tecknen temligen betänkliga, så väl i det fromma Tyskland, som ock, synnerligast här i Schweitz, och när, en gång, förr eller sednare, det å nyo spelas upp till en allvarsam Polska, i något hörn af verlden, så är det fara värdt, att leken blir allmännare än mången säker syndare nu förmodar. Strax bredvid staden Luzern, i öfverste Pfyffers park ses det Schweitziska Lejonetv, uthugget (af Ahorn, efter Thorvaldsens modell), i en hög och lodrätt uppstående bergvägg. Lejonet (i klippan), 28 fot långt och 48 dito högt, är inhugget der, till minne af Schweitzergardets trohet, d. 40 Aug. 1792, då, vid revolutionens utbrott, detta garde med lif och blod försvarade kungafamiljen. 26 officerare och inemot 800 soldater föllo då, och dessa lego knektars orubbliga trohet är i sanning värd ett så skönt minne. Lejonet, som föreställes dödt (eller heldre hvilande), till följd af ett dödligt sår, fasthåller ännu, med framtassarne, och tyckes vilja in i döden försvara den Bourbonska skölden. Det afbrutna spjutet sitter qvar i det ädla djurets sida och matt är nu det förut brinnande ögat. pLiksom ett tempelhvalf är i klippan uthugget öfver och omkring detta döende lejon, som ligger utsträckt på altarranden. Der nedanföre och invid bergets fot är en bassin, hvilken ständigt fylles med det ifrån bergsböjden nedsorlande klara vattnet, uti hvilket ilejonets bild (och de derunder i klippan inhuggna tappras namn) återstrålar mot åskådaren. Ett tempel, åt dessa trogne står ock upprest strax der bredvid, allt omskuggadt af höga och lummiga träd.