Aftonbladet – 28 oktober 1842, sida 1

jemvigt, som dela naturen itu, genom att på ena sidan uppstapla höghet, värdighet, titlar och rikedomar, men på den andra eländet, med alla dess bihang af fattigdom, förakt, arbete, träldom, eländet, som skulle förtärt dig, dig, mitt allt, min själ, min afgud, som nu skall blomstra dubbelt skör i våra palats. Då jag sår dig, så ädel i din fägring, så stor i din försakelse, väckes i min själ en afsmak, ett förakt för de menskliga lagarna: jag har ett stort försök att göra, ett fruktbärande efterdöme att lemna detta Rom, som borttvinar i sin furstesjuka. Nu är jag på höjden af mina önskningar, då du älskar mig, då du, Benedetta, vill anförtro mig omsorgen om din framtid. — ÅA!t vara er maka, min Josef, skulle för mig utgöra den högsta ärå, höjden af jordisk lycksalighet. Men olyckan. mognar hastigare än menniskans lycka och förstånd, lifvet är kort, men ofta tungt af leda, af äregiriga önskningar, ombytlighet i kärlek eller andra olyckor, omöjliga att förese. I morgon er maka, den pi förvärfvat genom att trotsa alla bruk, åsidosätta de pligter, ni äger som prins — skall denna passion, som ni nu gör till ett vapen för en högmodig svaghet, eller för filosofiska ider, dem ni beuudrar i dag, sednare väcka ert missnöje såsom en sjuk inbillnings drömmar; i morgon er maka, kan jag undergå detta fall i opinionen, som, jag tror det, icke har sitt upphof i edra tankar, men i seder och bruk; i morgon skulle ni förbanna mig, för det jag emottagit dessa rättigheter, som pu skulle vara endast en välgerning rmaot mig, men då hade förvandlats till en pligt, den heligaste af alla. Vi skulle bli olyckliga