Aftonbladet – 28 oktober 1842, sida 1

SÅNGERSKAN ). (Från Franskan.) Flera veckor förflöto för Benedetta under förtroliningen af hennes nya lif. Hon prydde sig med alia de dyrbarheter, som grefve Acquaviva offrat åt hennes behag;s hon draperade sig med de yppersta slöjor, de finaste blonder, med alla dessa lyxartiklar, som slösas på en ung, tillbedd älskarinna; och hvaraf Benedetta ännu icke ens rätt kände bruket; derefter, sedan hennes händer, lika giriga som hennes ögon, tagit uti, räknat, -angerat och derangerat, för att åter på ett annat sätt ordna dessa sammetsoch sidentyger, som skulle omsluta heanes smidiga växt, dessa blixtrande diamanter, ämnade till en prydnad för hennes sköna hufvud, började hor tänka öfver den underbara omvexlingen i hennes öde. Från den ena ideen till den andra kom hon naturligtvis till tankan på den person, från hvilken all denna för henne förut obekanta lycksalighet härledde sig, och hon började nu granska sitt eget hjerta, tills hon på botten deraf, under förtjusningens och tacksamhetens lager, upptäckte all den kärlek, hvarpå han kunde göra anspråk. Hon blef så glad öfver detta fynd, att hon, trots all sin blyghet, genast skickade ett bud till Josef och bad honom komma till sig. Greiven hastade, full af de sällaste aningar, ehuru han var Okunnig om hela den lycka, som väntade honom: — Ni bar tillåtit mig, sade hon med den tjusande öppenhet, den passionerade hängifvenhet, ) Se A. B. Nr 249.