Aftonbladet – 27 oktober 1842, sida 1

I — — —— -22X—HVv—n— — o (occHm1ooos oo samlade sig kring några pifferari frin bergen. En ung flicka, med nakna ben och fötter, en Jiten kortkjortel och bart bufvud sjöng till ackompagnement af en giga och några skrällande hoboer, dem pifferari trakterade, åtskilliga af landtfoikets sånger, och erhöll af åhörarne några småmynt, dem hon inknöt i snibben af sin halsduk. Ehuru endast ett barn, hade hon dock en klarhet och fyllighet i rösten, som genast frapperade; folket bemötte henne vänligt, fastän hon var ytterst fattig och trasig; hennes vackra blå ögon logo gladt åt alla båll, och man varseblef hos henne icke en skymt af någon känsla till sorg eller lidande såsom hos vanliga tiggare. Grefve Acquaviva trängde sig fram för att höra hvad som var på färde, och då ban fick se flickan, tog han fram ett silfvermynt och gaf henne, hvilket väckte stor glädje hos barnet. Han frågade en af pifferari bvem flickan tillhörde och fick till svar, att det var ett faderoch moderlöst barn, som lefde bland dem i bergen, och ett par gånger i veckan kom till staden för att sjunga ihop litet slantar. Ofta stannade landtfolket i staden öfver natten, och då fick barnet, likasom de sjelfve, taga sin plats bäst det kunde, på marken bland några ruiner eiler under kolonnaderna och trapporna till något paiats. Vid dessa tillfällen visade dock folket sin ömhet om den stackars flickan och omsvepte henae med sina tröjor eller kläden. Barnet var mycket afhåliet af pifferari, vare sig för dess egen skull eller derföre, att det vanligtvis samlade en temligen god skörd små kopparslantar, och pifferari hade uppkallat henne Benedetta, e