Aftonbladet – 27 oktober 1842, sida 1

drag i don Josefs karakter — hade han redan in supit en mängd af de nya läror, hvilka från Frank. rike verldsskakande spridde sig och skulle om störta en af Europas väldigaste troner och brin ga snart sagdt hela vår verdsdeli ett ändlöst krig Men det var icke med den mognade eftertan kan han familiariserade sig med dessa läror. De var i den ungdomliga bänförelsen af de klingande fraserna och till en del för att göra effekt, ör att väcka uppseende, som han, född och appfostrad inom den stoltaste, den mest öfvermodiga och på sina företräden pockande aristosrati i Europa, uppträdde såsom förfäktare af de merskliga rättigheterna. Detta väckte väl i böran endast föga uppmärksamhet. Man ansåg det iom barnslig obetänksamhet eller mnäsvishet, då nan hörde den skägglöse don Josef disputera med ågon gammal marchese öfver adelns rättigheter; nen Don Josef var likväl, då han fick råda sig jelf, icke dena som gjorde en sak till hälften. sålunda brukade han äfven på gatorna ge sig i amtal med folk ur den ligre borgareklassen ch affekterade ett slags kamratskap med åtskilige cexalterade personer af medelklassen, hvars njelte han snart blef, men isynnerhet sökte han a hop al de nya skriftställarnes bekantskap. Några af de fransyska envcyklopedisternas arbe.en, dem han läst, gåfvo honom en viss öfvervigt öfver andre unge män af hans stånd, och, såsom ofta fallet ir, vann han snart anseende ai en ung man med kurskaper, ehuru han ännu längre behböft studera elementerna. En afton då Don Josef i sällskap med någre af sina närmaste bekanta passerade Porta Pia, märkte han på gatan ena menniskogrupp, som