Aftonbladet – 26 oktober 1842, sida 3

ord, tydde på Orienten, fantasiens land, diktas rens sndra fädernesland! Då Liszt hade slutat sitt spel, regnade det blomster ned omkring honom. Unga vackra flickor, gamla damer, hvilka en gång också varit vackra flickor, kastade hvar sin bukett; han hade ju kastat tusende tonbuketter i deras bhjertan och hufvuden. Från Hamburg ville Lisst flyga till Londin! der utkasta nya tonbuketter, der dofta poesi öfver det materiella hvardagslifvet! den lycklige, som sålunda kan resa sitt hela lif igenom! alltid se folk i defas andliga söndagsdrägt, ja, i sjelfva inspirationens brudeskrud! Månne jag oftare möter honom? var min sista tanka; och ödet wille att vi skulle: mötas på resan, mötas på ett ställe, som jag och. min läsare minst kunde tänka; mötas, blifva vänner och åter skiljas; döck, det hörer till de sista kapitlen af denna flykt. Nu drog han till Victorias stad, jag till Gregor den sextondes. — På theatern i Covent-garden uti London utöfvades nyligen en stöld af diamanter, värda 225,000francs. En tysk, vid namn Wolfe, som handlar med äkta stenar, och bor på källaren Whitt-Hart, hade några dagar förut fått från Brasilien en betydlig sats af ganska vackra diamanter, som han bade uppdrag att sälja. På kaffehuset der han frukosterade hade han visat en diamant för en bekant, och erinrar sig, att alltsedan hade tvänne högvexta personer, som det tycktes utlänningar med mustacher, alltifrån den stunden följt honom i spåren, äfvensom att.han för sin vän berättat, att han skulle samma aftön besöka Covent-gardee. Han hade äfven sett dessa inkomma i logen så snart han ditkommit. Då han gick ut från spektaklet fann han, att diamantskrinet, so han haft på sig och som var sju tum långt samt fem tum bredt, icke var qvar i hans byxfickea. Han har utlofvat en belöning af 400 . sterling för upptäckten af tjulvarna, som efterspanas af polisen, och som man hade anledning tro, snart skulle upptäckas.