f böneboken, att påstå, att den alldeles måste uteslutas, emedan tori-aristokraterna omöjligen med godt semvete kunna läsa den. Bönen lyder nemligen: O Fader! Du som i din nåd hörer din församlings bön och förbytt vår dyrhet och nöd i goda pri: ser (cheapness) och öfverflöd, vi tacke och lofve dig ete.n eFör vår del, säger den engelska tori-tidningen, cälske vi ej hvad man kallar cgodt pris, emedan vi aldrig bört det nämnas, utan att det medfört lidanden och bekymmer för någon eller några medborgareklasser; då deremot vi allmänt erfarit, att bvad man kallat adyr tid, varit en lycklig tid för största delen af folket.n En annan tidning erinrar härvid om ett uttryck 8f Hobbes, aatt då förnuftet är emot en mennpiska, råkar hon sjelf i strid mot förnuftet. Öfverflöd och godt pris följas åt, liksom brist och dyrhet, i allt bvad som beträffar menniskans behofver. Men vi supponera, att i den nys upplagan af bönboken, för att behaga Tories, man får läsa: O Fader! Du sgom.... förbytt vår goda tid och vårt öfverflöd i dyrhet och brist, etc.; ty dessa, det vill söga brister på lifvet: förnödenheter, är iu i Tories språk en välsignelse för största delen af folket. — En handlande i förstaden St. Martin hyste misstankar om sin hustrus trohet och föregaf, att angeläget ärende nödgede honom resa bort. Efter några dagars frånvsro skref han till henne, att han ej kunde på flera dagar hemkoemme, men öfverraskade henne sent om aftonen, samma dag hon på morgonen fått denna underrättelse. Efter flera ringningar på klocksträngen inslåpptes han i hennes rum, men upptäckte tydligt af hennes utseende, att hon var bestört och ängslig. I rummet fanns ingen, men ett af fönstren var öppet, och han upptäckte snart, att en ung man hängde i händerna utanför, i en jernstång, som var fästad under detsamma. Beväpnad med en jagtknif, som han alltid medförde på resor, skar ban i vredesmod med denna tvers öfver händerna, så att den unge mannen släppte sitt tag och föll i gatan, ifrån en höjd af omktring 43 alnar. Den olycklige lefde väl, då ban derifrån hembars, men ver utan hopp. Mannen öfverlemnade sig genast sjelf i rättvisans händer, och hustrun bade under tilldragelsen skyndat ur huset och har ej sedan kunnat anträffas. — ZIGUENARESTÖLD. En klödeshandlare, boende i Holmfirth, i England, blef nyligen bestulen af en Ziguenerska på ett ganska listigt sätt. Han besökte nemligen ett zigueneriäger, i grannskapet af Holmfirth, der en qvinna inbillade konom, att en stor skatt låg begrafven i bans hus, men hvilken bevakades af onda andar, som endast af henne kunde fördrifvas. Öfvertygad om sybillans öfvernaturliga makt, samtyckte han att lemna henne en summa af 510 , dels i guldmynt, dels i banknoter, hvilka hon, hemma i hans hus, inlade i en påse, som, efter några kabalistiska ceremonier, inlades i en byrålåda, under lås och nyckel, der den skulle ligga orörd i fyra dagar, efter hvilken tid Ziguenerskan skulle återkomma. — Klädeshandlaren väntade tåligt de fyra dagarna, han väntade den femte — ingen Ziguenerska kom. Som han då ej tyckte det vara skal att penningarne längre ligo ofruktbara, upptog ban sin påse, öppnade den och fann den full af — blybitar och grått papper. Oaktadt anställda efterforskningar, har han hvarken fått reda på tjufven eller sina penningar. — EN ZIGUENARES . BESTRAFFNING. Som bekant är, her England ännu en temligen talrik Ziguenarbefolkning, hvars antal i de statistiaka uppgifterna varierar mellan 49,000 och 40,000 cch hvilken lefver undar en egen titulär-valkonung. De dela sig i stammar, af hvilka Lees, Stanleys och Coopers äro de förnämste. Nyligen försiggick i New Forest Hampshire, på ett ställe kalladt Bottons Bencb, en stor statshandling af denna stat i staten nemligen: en medlems, och det en Lees uteslutning från brödraskapet. Tidningen Weekly Dispatch berättar händelsen på följande sätt: Emellan 300 och 400 när och fjerran boende Ztguenare, hvaribland Lees, Coopers och Stanleys, voro församlade vid denna ovanliga händelse. En mängd qvianor voro närvarande, men samlingen hade dock skett så hemlighetsfullt, att en person, som bodde i närheten,;iknappest visste, att någonting sådant skulle försiggå i granskapet. Förbrytaren, en vacker karl, efter utseendet mellan 30 och 40 år gammal, ställdes i midten af en ring, bildad af Ziguenarnes konung och patriarkerne för åtskilliga stammar. Denna ring omslöts af en annan, bestående af den manliga delen af församlingen, och deromkring slöto qvinnorna åter en större ring. Konungen, som var en af Lees, en vördnadsvärd gubbe, som tycktes hafva räknat 80 somrar, talade derpå till förbrytaren i nära en timma, men på ett språk, som de omkrivgstående alls icke förstodo. Att döma af hans häftiga gestikulation var talet mycket strängt. Ingen annan än Ziguenarne sjelfva visste det ringaste om det brott, den skyldige begått, men det måste hafva varit mycket skadligt för sjelfva stammen, ty det är högst ovanligt, att någon blir utesluten från den. Så snart konungen slutat sitt tal till förbrytaren, vände han sig om och tiiltalade på enzelska de församlade Ziguenarne, samt underrättade dem, att Jakob Lee ej längre tillhörde derag brödraskap och att han skulle för alltid lemna Ziguenarnes läger. Derpå gick konungen fram till honom och spottace på honom, och de kretsar, som omgåfvo honom, öppnade sig på en gång för att låta honom gå, hvarvid man slog honom med grenar af träd. Samlingen upplöstes derefter, och Ziguensarne gingo hvar och en åt sitt håll. Hela ceremonien, som ägde rum under en gammal ek i skogen, var mycket imponerande, och som en dylik aldrig förr skett i denna trakt, så väckte den stort intresse hos åskådarne. — Rättelser: I Lördagsbladet, och artikeln om export af Bankens piastrar, förekomma följande tryckfel: 2:a sidan, 3:e spalten, 30:e raden nedifrån, står: b400 mjlp; bör vara: 4000 mål. 35:e sidan, 41:a sp.,