Aftonbladet – 24 oktober 1842, sida 3

för sina ögon. Natt efter natt hade bevittnat hennes tårar, och morgon efter morgon hade hon bätvat för den kommande dagen, som bringat henne samma enformiga sorg. Hat hade äfven hårdnat kring hennes hjerta; misshandlad och misskänd blef hon förbittrad af orättvisan. Hennes son: besök var den första mildrande omständighet, som närmat sig på många år; och den upptinade dena länge tillfrusna källan inom henne. Hon kände att hon var älskad; och för detta juiva barnets skull förlät hon verldens alla orättvisor. Mimmi kom, och förde med sig alla ungdomens ljufva känslor — hela dess varma kär!eksström, gamla minnen från stunder, tillbragta vid mnaturens hjerta; hon medförde det förflutnas verld jiatill den olyckliga vanlottade fången. Tånken eder hvad ett helt lifs fångenskap vill säga — att icke blicka på andra ansigten än edra vaktares — att vara utesluten från samhället — att veta att niär förgäten, att menniskors gräsbevuxna stigar icke äro till för er; att lifvet med sina förhoppningar, sina nöjen och göromål, går sin vanliga cirkelrund, i hvilken ni icke har någon del; att känna att edra förmögenheter förstenas inom er, att ert sinne, ert hjerta dör bort i förtid. Detta är fångens lott — detta var -prinsessan af Zelles — och detta uthärdade ock Mimmi frivilligt för hennes skull. Mea den trogna flickan fann det icke svårt, ingenting förekommer 0s5 svårt, då vi lida för dem vi älska. Mimmis hela verld var den dystra kammar2; der hennes första vän andades — hon önskade blott för hennes skull en bättre tillflyktsort.