Aftonbladet – 24 oktober 1842, sida 2

resbörd om hennes oskuld. En siråle af lju rån taket föll ned på henne medan hon talade; och hennes stora blå ögon voro böjda mot den himmel hon åkallade, och ljuset bredde kring henres bleka och andaktsfulla ansigte en gloria, lik en engels. I detta ögonblick stördes tystna en inom dessa gamla hvalf af brådskande fotsteg, och kapellet uppfylldes af fremlingar. Jag visste att jag skulle finna bonom här,, sade en högvext ståtlig man, den unga prinsen: guvernör. Jag är ledsen, madame, tillade ban, att denna sorgliga pligt skulle tillkomma mig, men hans höghet får icke dröja här. Jag hoppades icke det,, genmälte Sofia, det är sälllet nog att blott hafva sett honom; nigOnting säger mig, att vi aldrig mera skola återsa hvarandra. Georg, mitt älskade barn, farväl. Säg din far, att jag i dag för första gången innes!utit honom i mina böner. . Madame,, sade baronen, ,mitt uppdrag är icke i alla afseenden obehagligt. Jag är ock anmodad att med några förbehåll erbjuda er min herres och konungs förlåtelse, och till och med tillföra er hopp, att ert återvändande till hofvet skall tillåtas.n Aldrig. svarade furstinnan, jag mottar ingen : förlåtelse — jag ingår icke på några vilkor — jag fordrar att min oskuld till fullo erkänpnes — jag återvänder till bofvet såsom hans förorättade och frikönda gemål, eller återvänder jag icke.n Baronen aflägsnade sig under tystnad, och den unga prinsen höll sig tätt intill sin moder. De! var en grym strid — men hon sjelf lossade hans armar.