Aftonbladet – 24 oktober 1842, sida 2

se sig mätt på sia sons klara ädla ansigtsdrag. Hon bestormade honom med tusen frågor; bor ville veta hela hans lefnadssätt, hans arbete, hans nöjen, och derunder darrade hon för hvarje ljud; bon fruktade att de kommo och togo khonom ifrån henne. Å Du äter ingen frukost, mamman, ropade prinsen och lemnade tvert den portion, som han med ungdomlig aptit höll på att förtära. Icke ännu, Georg,, sade hon, ,detta är en söndag, och allt medan jag bodt i detta slott, bar jag aldrig brutit min fasta förrän efter gudstjensten., Detta är ett tråkigt ställe, genmälte den unge, seende sig omkring på de dammiga väggarne, på hvilka de trasiga tapeterne hängde hör och der i slarfvor; men de säga, att jag skal! bli kung af England, och du skall då ha ett vackert slott. Sofia log och kysste pannan, hvars gyllene lockar buro samma färg som hennes egna. Ti: den led och ännu gjordes der ingen sökning efter den unga prinsen, som åtföljde sin mor till slottskapellet. Det var en dyster ruin; taket insläppte dagern på flera ställen, och hvalfven voro sönderbrutna och förstörda, och grafvarne nedunder gapade som om de ämnade återgifvz2 siba döda. Den unga prinsen ryste då han knöböjde på stengolfvet, der hans moder så många år knäböjt. Gudstjensten slutades. Färstinnan nalkades altaret och knäböjde ännu en gång, bon tog det helgade brödet och vinet ur den gamla prestens hand, men innan hon drack ur den heliga kalken, bad hon frelsarn. som gifvit den tilll sina efterföljare, bära vitt