Aftonbladet – 21 oktober 1842, sida 1

dörren. I detta ögonblick hördes från småskogen ett doft qvidande läte. :Den trasige gubben lyssnade; men snart släppte han sitt tag och med utrop Jesus Maria! Biörtade han från bron ech inåt skogen. :Körsvennen, vand vid sådane scener som denna, bade under hela upptridet bibehållit sin .rådighet. Han gaf de ystra fålarne en klatsch, och rasande störtade de frarå förbi den qvarvarande Banditen och ilade blixtsnabbt öfver bron och geriom skogen. Röfvaren afsköt sitt gevär i förtreten; kulan snubbade ett hål på en Kappråck, men gjorde för öfrigt ingen skada. Pietro är nm usling,, mumlade röfvarenr, shan sprang som en råbock, Hur år det med dig; Mattheo? Denna spekulationen slog tel., Mattbeo låg blödande af ett djupt sår i bröstet Och blott rosslade. v,Jaså, sade dem andre, det är slut;med dig, kamrat; jag skulle gifva sex pistoletter och tio hvita vaxljus till Sonet Botromeus för din -själaro:St Borromeus är en hederlig patron och han hbjelper dig nog ur skärseldeni Den döende röfvarens anlete klarnåde af ett hoppfullt, barnsligt leende; han drömde sig säker om. en mild dom och en evig salighet.: Barnet i sin första oskuld och okunnigbet lefver ännu F den döende mördarens: bjerta3 det blickar fram öfverallt. och räcker till Gud, liksom ett barn till:sin! far, en Jlökstky tio hvita vaxljus; det var en tribut af: hans barnasinne; buru blef han dömd? eJag måste, väl uppsöka den uslingen, som sprang sin väg, just när Halsont bäst hohöfs desn, fortfor röfvaren sin monolog och gick in i småskogen. Der mötte honom en annan scen.