Aftonbladet – 21 oktober 1842, sida 1

Ni ja, omständigheterna afgöra saken; gå pu, de kunde komma, och då kunde en -kula kanske träffa dig eckså. De der herrarne äro, nog beväpnade de också och skjuta illa. Gå nu, Maria, gå nu . Flickan smög sig åter in i skogen, men den gamle blef qvarsittande vid broändan,; med sin kropp nästån intagande häliten. af den smala vägen. ! a 7 Ej långt derefter hörde man en vagn rulla i den närbelägna backen, och snart syntes ett dammöla och igenom dammet en resvagn af det i landet vanliga slaget, fullpackad med koffertar och askar. När gubben blef varse vagnen, hvisslade han skarpt, och ett par hufvuden tittade bastigt öfver brokanten, men gömde sig åter. V3gnen fortsatte imedlertid sitt lopp; men då hästarne hunnit till midter af bron, saktade kusken farten, för att ej köra öfver den liggande uslingen, som tycktes sofva. Detta uppeböllbegagnades äf de utposterade banditerne, hvilka viga som kattor klängde sig uppför bron och nalkades vagnen med uppspänd hane. I vagnen sutto tvenne personer, en. gosse och en äldre yngling af ett ädelt utseende.; Den äl dre fattade genast en bössa och afsköt ett skott mot den ere, röfvarens hufvud; han föll, men i samma ögonblick fick den resande sjelf ett skott, så att han vacklade. ,Han egde dock styrka nog att afskjuta det andra skottet ur sin dubbelbössa, men kulan surrade förbi. röfvaren inåt strändskogen.. Den trasige utposten hade just nirmåat sig och gripit hästarne 1 betslet, och-den andra qvarblifne röfvaren, numera säker sedan begge piporna voro utskjutna, nalkades vagns