Aftonbladet – 21 oktober 1842, sida 1

ELOCKAN. AF kkr ER Å (Slut från Onsdagsbl.) Ej långt från Siena i kyrkostaten slingrar sig en liten 2, mellan höga skogbevexta stränder, genom dalen. Öfver ån deder en gammal bro; en lemning af romersk byggnadskonst, numera förfallen och usel, men god nog åt nutidens romare; den usla qvarlefvan af ett folkj som beherrskat verlden. . Den lilla ån var öfverbyggd af flera hvalt och nästan stilldämmad: af. stora qvaderstenar, som: tid. efter annan mnedfallit: ur bron. Stympade bitar af en inskription sågos der och hvar titta upp genoni den gröna mossa, som betäckte stenarna. Det var någon romersk konsuls eller kejsares odödlighet, som öfvervextes af den ännu odödligare vattenmossan. En mörk skog af lärkträd och. korkek slöt sig nära intill vattenkanten och gjorde den temligen smal: rännilen till utseendet ännu smalare. Det va i qvällniogens Från klippan deruppe, som tyse; så rödaktig i aftopsolen, kunde man se ända utåt Campagnan och den ljusröda dimman, som bort om horisonten inneslöt verldsstaden i sitt dunkl: flor. Det var tyst; bloit då och då hörde mar det aflägse Jjjudet af någon herdes horn,:som an blåstes i långa sorgliga toner. Det praåsslade buskarne vid ån, och ett. par personer med smal: räffelbössor under armen trängde sig fram mel lan snåren och kröpo in; under den förfalln; bron. En annan person, trasig. och usel, kon äfven fram: ur skogen och satte-sig ner ett styc ke derifrån. Det var en gubbe, åtföljd af el flicka, som stadnade midt framför den gam