Aftonbladet – 21 oktober 1842, sida 1

och fixerade honom länge. Nå, hvarför ser du i dag så mycket på mig, Maria?, yttrade gubben: med sträng röst; gå du in i skogen, till dess vi hvissla på dig. När paketten kommer, och om vi lyckas, det den beliga jungfrun måtte hielpal så få vi nog att göra; då beHöfs du bättre, gå nu.n Mep, min far,, sade flickan och sammanknäppte de små händeraa öfver bröstet; blåt bli åtminstone i dag; den himmelska modren blir er ej nådig, det går illax : ,Hvariör då?): frågade gubber. Har jag kanske för intet skönkt henne två märker gula vaxljus, oeh sextön gånger läst Ave Maria innan jag! smakade en bit .på morgonen? Tror du att jag behöfver göra alli det der för intet, eller tror! du inte, att den välsignade himmelens drottning bjelper hvar och en god katolsk kristen? Dessutom är detta ett heligt Verk; ty det är frågan om kättare; vi skola den heliga kyrkan till ära... .D Nod, min far, sade flickan i ångest, nog, menildfva mig ett: mörda dem icke, min far. Ha, ha, ha! du är fasligt blödig af dig i dåg. Du war ej så vekbjertad då den der enge:simanner reste härigenom. Hä? hör var det?, Min farl, sade flickan förlägen och plockade på korsetten. Han vår en gammal fult gubbe hån., unJa så! du tycker det ej är synd om gamla gubbar; du tyckte öm de der mjölkfingrade ryssårne eller hvad de äro ifrån. Nå väl, men det göftinte jag; gå ul ,Mer, min far; kona öm ni kann, båd flickon; jag vetx, tillade bon simekande, pjag vet att ni ej nekar er: lilla Maria något.