Aftonbladet – 20 oktober 1842, sida 2

Tr fr Av SÅ OO fr TÖM IPA CM AM MARK Fö några klandrande reflexioner, äfven der sådana tillräckligt påkallas af förhanden varande omständigheter; men att vi ej kunne gå ända derhän, torde vara lätt förklarligt. Det vore åtminstone intressant att en ging få höra och se bevisadt med något annat än tomma utrop, hvilka de embetsmän eller autoriteter eller enskilde äro, som Aftonbladet skymfat och utan skäl anfallt? Hafva väl ens emot de inflytelserikaste af Biets egna patroner eller af de maktägande, sådana som Presidenten von Hartmansdorff, Hans Excellens Grefve Brahe eller Erkebiskopen, nigonsin tillmälen eller uttryck förekommit, som på långt när kunna jemföras med dem, hvilka Biet, Minerva och dess konsorter tillåtit siz mot personer af oppositionen, och isynnerhet mot den fria pressens skriftställare? Det är verkligen sant, att ett undantag härifrån skett i vårt omdöme om Biets egna arbetare, som vi vid något tillfälle tillåtit oss kalla hyrda uslingar; men detta omdöme har haft ett bestämdt afseende på resp. bi-magistrarnes lögnaktighet, ingalunda blott på deras servilism, oaktadt denDå otvifvelaktigt går vida Jängre än hos för regångarne Granskaren, Argus den IV; Axplockaren, med flere, än mindre på sjelfva riktningen af åsigterna, om dessa styrdes af något förnuft och måtta; och vi hemställe hvilken annan benämning, man väl kan gifva åt personer, som, oaktadt mångfaldiga gånger gjorda rättelser, likväl icke upphöra att tillägga motståndarne ord och meningar, som desse icke begagnat, och som tydligt nog förklarat sig anse alla medel tillåtliga emot Aftonbladet? — Författaren åberopar visserligen äfsen, såsom ett bevis för sitt påstående, den förolämpning Afionbladet förmenas hafva för någon tid sedan begått mot Hr Moberg, och citerar såsom något oredligt det ofullkomliga och halfva uti en meddelad rättelse af historien om Sandön; men dels måste vi härvid anmärka, att den klandrade uppgiften i Aftonbladets första artikel angående Hr Moberg var hemtad från en ur Wisbybladet aftryckt artikel, och dels förekom det, serdeles med kännedom om Sandöbolagets ansökning hos Regeringen om. ett högst betydligt lån af staten till Sandön, temligen osannolikt, att den ibland delsgarne, som sjelf var riksdagsman, skulle sakna all kunskap om de motioner, som vid riksdagen väcktes om öns inköp: af staten till ett pris, mångfaldigt öfverstigande öns värde och hvad för densamma blifvit betaldt. Att Redaktionen, under sådana omständigheter, jemte iakttagande af Hr Mobergs ingalunda i skonande termer affattade reklamation, förbehöll sig att närmare få se efter saken, när protokollerna blifva tillgängliga, och dymedelst uttryckte ett möjligt tvifvel, om icke äfven Hr Moberg kunde minnas orätt, är något, som vi ännu icke kunne finna annat än giltigt och naturligt; åtminstone är det säkert, att vi ej äro ensame om detta tvifvel. Utom detta återstår ingenting i sak att genmäla mot biartikeln; alit det öfriga innefattar lösa förutsättningar, och om författaren onekligen har rätt i mycket, som han yttrar om publicitetens pligter, så har han derföre ej bevisat, att icke Aftonbladet gjort sig till en regel, att så långt det stått i dess eller någon annan tidnings förmåga, följa dessa pligters föreskrift. För att slutligen sätta läsaren i tillfälle, att bedöma i hvad mån Biet har rättighet att tala om hyfsning i ton och uttryck, har det roat oss, att ur Biet, endast för September månad, samla ett litet florilegium af språkprydnader, hvarmed ett dylikt i Svenska Minerva lätt skulle kunna sammanställias till jemförelse, för att ådagaligga den grad af humanitet, hvarmed man går till väga, för att å aristokratiens och de finare, de wupphöjdare klassernas vägnar gifva exempel af smak och bildning i skrifsätt, allt naturligtvis med rättighet tillbaka att försöka om någon dylik skörd kan göras ur Aftonbladet för samma eller ens en flerdubbelt längre tid. En sådan liten sam ling af skönhetsfläckar torde vara så mycket mera på sin plats vid detta tillfälle, som det i Jå 298 af Svenska Biet talas om vämjelse för tidningsspråket i Aftonbladet. Se här derföre några prof: JM 202. Aftonbladets hejduk, Dagl. Allehanda. Lilla Notenius bekommer en våt stul.n Får arrest i skrubben. Pappersmajestätet.n 203. ;Nationens skåpmat.n 204. :sAftonbladet vingbrutet. 205. : Hr Hjertas oförskämdhet. 907. sHr Bran är litteraturens -lumpsamlare; han ransakar menskliga sophögar.n ,Stinkande är hans ärägt. Hans sångmö är plirögd af.rus och dräglar orenlighet. åre 9808. Pimpstens-ansigte.n 209. Äreskändande natur. 940. v,Läsarens dåliga vätskor. vAftonbladet förlorat balancerstången. rDjefvulsk köld. Aftonbladet krumbugtar.n 944. Sporrhkugga Aftonbladsutgifvaren. Aftonbladets fingerfärdighet,, ,Den härdade affällingens ilska.n 949. sAftonbladets hocus pocus. pAftonbladets minneslöshet., 944. Aftonbladets rentivätningsförsök. Aftonbladets falska spel.n ,Feg usling. G:1 mena infamiern (2!) vr ru cm