Aftonbladet – 19 oktober 1842, sida 3

MM Jag ir ännu din leksyster, ärnu samma bäårn som förr och håller af dig, Johannes, liksom jag gjorde då; men låtom oss boppes och skiljas åt som ett par goda barn med förtröstan och utan förebråelse. Gå nu, Johannes; nu vet du allt. Ynglinsen fattade hennes band och tryckte den eldigt till sina läppar. Med hopp och utan förebråelse hviskade han sakta: farväl, Johanna, farvål, farvåll; Han skyndade ur lusihuset och upp till sin far; men han blef der en åbörare utan all uppmärksamhet. Gubben berättade väl tjugu gånger, huruledes bygrometern i förstugan krökt sig en hel tum till höger, eller åt reznsidan, och att barometern fallit en half tum. Johannes var ej uppmärksam: derpå. pDet der ovädret som nalkas gör mig verkligen ondtx, yttrade slutligen gubben, !y i morgon skolen j resa och j fån ett gement resväder. Både du och unga baron kan förkyla er; men ta du fläderblommor med dig, och om du mår illa så drick straxt fläderte,, förmanadej gubben; man bör ej slurfva med -helsan.s Johannes smilog åt sin beskedlige fars minga små bekyremer; han kände inom sig en eld, som hindrade alla förkylningar: han var så salig, så hoppfull och glad, och dock såg ban blott dunkel, endast skymning i framtiden. Men för det närvarande var Johannas kärlek honom nog; han kunde, han ville ej tänka på något annat. Andra morgonen regnade det, enligt mästarens spådom, men stora svffletten stod framför dörren och betjenter och pigor sprungo om hvarandra med koffertar och askar. Johanna var tyst och äfvenså Johannes. : Atnu en gång spelade de Ul sfeked en å quatre mains, och nu slog restimmen. Gamla baron sjeli, precis som ett urverk, anmärkte att klockan var tio och att det var bestätldt till klockan elfva på Stråhälla gästgilvargård. Det var nog, det blef afsked, sirUgt, ordentligt och kallt; och vagnen for. (Stutet följer.)