Aftonbladet – 19 oktober 1842, sida 1

salig hofmarskalken; dernäst Cavallo om elektriciteten, Thunbergs resa och Hoffbergs flora, allt böcker som mäster Petrus ansåg för klassiska, Mäster Petrus var en flitig observatör i meteorologiskt afseende. Hans ordinaria befattning hade gjort honom nödvändigt att studera alla tecken till ombyte i väderleken; ty han borde veta förut om han skulle lägga mattan på drifbänkarna eller om han behöfde vattna gurksängarne; hans kunskap om väderleken var således en nödvändighetsvara för honom. Ingen kunde bättre än han skilja mellan tappmoln och lagermoln, mellan den bleka rodnaden som bebådade storm, och dea skarpare purpurn som bådade vackert väder och torka; men han: var också fö: sedd med nstrumenter för ändamålet, bland hvilka en fuklighetsmätare förfärdigad af gran, hvilken satt i förstugan, och en barometer, som bängde i hans pläsrum?, voro de förnämste, med undantag blott af en thermometer, som, väl förvarad i ett lite! skåp, hängde ute på vägger, och en våderflagga som svängde öfver en grad båge och hade sin plats på taket. Med dessa instrumenter, på hvilka den gamle ofta gjorde de mest vidunderliga observatiuner, och ledd af en vana som öfvergått till instinkt, förutsade han med mycken noggranhet alla vädervexlingar. Detta gjorde at mäster Petrus var hela socknens orakel, och ati bönderna tryggt lito sin säd stå trafvad på å kern, så länge ej mäster Petrus spådde regn men sade mästaren om söndagen vid kyrkan pvi ba regn innan veckans slut,, då fick mar nära och fjerran se skördarne dragas under tak De få gånger han misstog sig, skedde det i: följd af hans observationer medelst instrumenter