Aftonbladet – 19 oktober 1842, sida 1

lefva från adelns blomstringsperiod, då rikedom, ira och bildning var adelns prerogativ framför de andra sambhällsklassern2, då ännu icke melelklassens prosa trängt sig emellan och utplånat den poetiska sidan af ridderskapet. . Det är nedslående stt se tidernas förändring, se hur en ing båt, hvilken i sitt sköte bär fraktgods och paketer, jagar förbi rangskeppet, som med svällande segel och högrest bog plöjer böjorna, bärande hundrade kanoner och en hel verld af mennikor inom, siva relingar. Det är ju något stöande för det inre, det barnsliga sinnet, alt se stt stort historiskt namn fördunklas af ett namn rån gårdagen; men det måste så vara; ty det ir inom menskligheten och ej hos individerna len framåtdrifvande kraften ligger. Mellingsta var byggdt i gammal stil, fastän let undergått mårga förändringar. . Det var en revåningsbyggning med höga fönster, som forlomdags varit hvälfda, men som sedermera blifvit. förändrade, hvarefter ännu en halfcirkel öfver hvarje fönster. bar beviset. Ett rundt torn, som stack något öfver det spetsiga taket, stod bredvid som en jättepelare; inuti detta torn sick en spiraltrappa till alla viningarne; trappitegen voro nötta och sluttande, men så hade också slägte efter slägte, ålder efter å!der, sprunsit och äflats på dessa steg, och hvalfven hade senljudat af mingen fornmtidssång och mången stump. ur postiljon af Longjumau. Bakom den stora mörka byggnaden sträckte sig den stora trädgården, med sina raka allger :och, Jångt bort, lig den lilla stugan, der mäster Petrus bodde. Men äfven dit sågs borgens spetsica svarta tak och en af de största märkvärdighe