Aftonbladet – 19 oktober 1842, sida 1

Så bände det sig en gång, att mäster Petrus förmärkte huruledes hans barometer fallit ett helt tum under orkan, Han påminde sig, huruledes detsamma händt på ön Mauritius, och blef alldeles bragt ur koncepterna; -han satte ett par starka bjelkar till stöd åt sin lilla koja, understödde fruktträden, berättade kommande och farande, att till natten en förskräckiig orkan skulle bortsopa alla lösa och fasta egodelar, samt lade sig om qvällen i den öfvertygelsen, att han om morgonen skulle kunna se himlahvalfvet i stället för. det kritade papperstaket i sin. stuga; men orkanen uteblef, och det af den resonen, att mister, Petrus ieke riktigt kommit att observera den naturkraft, som förorsakat barometerns plötsliga fallande. Denna naturkraft var ingen annan än någon af hans unga vänner, de der små barnen som han vant till sig, hvilken någon stund, då gubben bade aflägsnat sig, kommit att något ovarsamt omskaka hans meteorologiska instrument. Sådane händelser inträffade välunderstundom, men folkets förtroende till mästarens djupa kunskaper rubbades alldeles icke deraf, utan tvärtom stärktes; ty menrniskorna värdera oändligt mycket de lärdes, misstag, troligen derföre, att de lärde sjelfve aldrig vilja erkänna dem, och vanligt olärdt folk derföre anser sig hafve vunnit en seger öfver bildningen sjelf, en seger, som icke på annat sätt står att vinnaMellingsta var en gammal adlig borg, en af dessa väldiga byggnader, som bära vittne om en längesedan förfluten tid, den man så gerna påminner sig för de stora minpnren, hvilka föresväfva oss i ett magiskt dunkel; det var en qvar: